Lucifer must die

Så här dags för ett år sen låg jag nog på uppvaket efter min GBP-operation.
Vad kan jag säga så här ett år efteråt? Var det värt det? Ja. Lätt.

Jag önskar att jag tagit tag i det tidigare, men det är också viktigt att man verkligen är redo så att man är beredd på att ställa om sitt liv och utnyttja operationen till att sätta igång en hel process för att ändra allt runt mat, ätande, motion och vikt.

Kilon?
Jag har gått ner nästan exakt 35 kilo och jag är inte längre överviktig.
Jag har precis landat på den vikt jag bestämde som mål när jag var hos dietisten på sjukhuset. Jag ville hamna inom skalan för normalviktig, och där är jag nu. Det känns overkligt att skriva in sin vikt i en tabell och se att jag är "normal". Det trodde jag aldrig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle nå så här långt. Men nu har jag redan satt ett nytt mål. Jag vill gå ner mer. 5 kilo till helt klart. Helst 7 kg. Allt efter det är bonus. Eller rättare sagt är allt efter nu bonus.

Mått/storlekar?

Jag har givetvis fått byta ut en del i garderoben, men det varierar väldigt mycket från plagg till plagg vilken storlek jag väljer när jag köper nytt och vilka av mina kläder från förr jag fortfarande kan ha. Mina kläder nu är från Medium (tröjor, kjolar) till L (kavajer, jackor, byxor) och XL (jackor, en del tröjor). Skillnaden är kanske att mycket fakiskt är för stort, medan annat är mer ok att det sitter "lite löst". För byxor eller kjolar funkar ju inte konceptet med "lite för stort" så där har jag fått köpa nytt.

Eftersom jag alltid varit mest "magtjock" så är måtten för armar och ben inte så jättestor skillnad för mig. Jag märker ju på både handleder (klockan) och fingrar (ringar) att det blivit smalare, liksom lite i skor, men mer i kängor och höga stövlar där. Men i centimeter är det ingen stor skillnad. Överarmarna har minskat kanske 5 cm och låren 8-10 cm. Men den största skillnaden är runt mage, midja, bak och byst. Där har jag minskat mellan 15-30 cm. Det märks ju om man säger så...

Lös hud?
I början tyckte jag inte att det var så farligt, men nu börjar det synas att det försvunnit mer fett än kostym. Värst är insidan av låren, magen och brösten. Jag har nästan ingen bakdel kvar och brösten är inte heller mycket att yvas över. Jag är rätt platt både bak och fram. Jag är ganska övertygad om att jag redan nu kvalar in för bukplastik iom att jag har "häng". Men jag måste gå ner "klart" och hålla den vikten ett år, så det kan nog dröja ett tag innan det blir tal om nåt sånt. Självklart tycker jag att det är trist att kroppen ser ut så här, men visste att det skulle bli så och lider inte av det så mycket iom att jag aldrig skulle sola i bikini eller på andra sätt näcka för andra ändå. Kroppen är inte fin direkt, men jag tyckte inte att det var fint att vara så tjock heller. Så det är same same.

 

Ärren?
Mina operationsärr syns inte jättemycket, men de syns. Jag använde i början en salva som hjälper läkningen och bleker huden lite och det kanske påverkade. Det är ingen big deal för mig hur som helst.

Mående?
Jag har mått ganska bra hela tiden. Det har varierat lite. Men jag har hittills inte haft jättemycket problem som jag kan härleda till operationen. I början hade jag skitont i några veckor. I perioder mår jag illa och får lite ont när jag äter. Då är det bara att agera på det och äta mindre, andra saker eller väldigt lugnt. För mig har det alltid varit övergående när jag haft såna besvär.

Vad skulle jag har gjort annorlunda?
Förberett mig bättre innan operationen. Börjat träna. Börjat dricka mer vatten. Börjat äta mellanmål. Börjat äta långsammare. Även om det är tufft att göra det redan innan så skulle jag nog ha gjort en bättre plan för att förbereda mig. Inte banta eller gå på diet, utan bara försöka lära in beteenden som är bra att redan ha på plats när man kommer hem nyopererad. Det tror jag man vinner enormt på istället för att "passa på" att äta ännu mer innan man ska operera sig. Det behövs ingen "sista måltid" och avskedspizza. Du kan äta en bit pizza i ditt nya liv också. Om du vill. Satsa krutet på ditt nya liv, inte det gamla.
Bestäm innan en realistisk plan för vad du kan göra innan operation, de första månaderna efter och på längre sikt. Ha delmål. Ha en rimlig förväntan på vad du ska orka, hinna, uppnå och sträva efter.

- Hur ska jag börja röra på mig mer?
Vad kommer att funka i din vardag? Vilka sätt att röra på sig tycker du är ok nu (det blir lättare och roligare när man väger mindre) och vad tror du att du skulle kunna göra mer av sen? Finns det träningsformer du skulle vilja testa när du får mer ork och en mindre kropp? Tänk på såna saker innan. Kolla upp. Gör en plan. Passa in det i din vardag. Passa på att bli en mer aktiv person. Räkna in det som en del av ditt nya liv. För då kan du lättare hålla din nya livsstil.

- Hur ska jag lägga upp det här med måltider och mellanmål i min vardag?
Vad funkar på jobbet? Vad funkar en stressig dag? Vad funkar att ha med i väskan/i skrivbordslådan? Vad funkar bäst när jag är på stan? Tänk igenom innan vad du gillar att äta som är hyfsat nyttigt och lätt att fixa och ta med dig. Lägga ambitionen där. Finfint om du gör ambitiösa mellanmål i små burkar som du har med dig varje dag, abra äter hemlagat och välkomponerade måltider. Men de flesta är inte såna. Var du inte sån förut kanske du inte automatiskt blir det för att din magsäck blivit mindre. Tänk istället på vad som skulle fungera i ditt liv. Du har chans att ställa om, men det måste ändå vara nåt som du kan göra typ resten av ditt liv. Testa olika varianter. Försök hitta bra rutiner.

- Hur ska jag göra med maten när det är fest, after work, kalas, konferens, julbord, lördagsmys?
Låt inte slumpen avgöra. Det var så du hamnade i fel matbeteende från början - att det bara blev, oftast lite för mycket och ofta. Du kan fortfarande unna dig saker, för det gör normalviktiga människor hela tiden. Men bestäm vad som är vardag och vad som är undantag. Välj att fokusera på de grejer du verkligen vill kunna äta och dricka ibland, slopa det andra. Om jag går ut på restaurang nu för tiden så väljer jag gärna en lätt huvudrätt (sallad, fisk, soppa) eller en förrätt för att kunna ta en efterrätt ibland. Jag dricker sällan alkohol eller annan dryck precis till maten. Jag tar hellre en öl, ett glas vin eller en drink före eller efter - så det blir mer utspritt. Jag delar gärna rätter med andra. Det är smart att tänka igenom hur man ska göra redan på förhand. Skippa brödet eller byt tillbehöret mot grönsaker. Pussla ihop så du får ut mesta möjliga och inte behöver lämna saker åt slumpen.

Jag borde också ha utnyttjat de första månaderna efter operationen bättre. Det finns inget självändamål i att "testa om man kan äta X" (i alla fall inte om det är saker kroppen inte egentligen behöver). Att "vänja sig" vid att kunna äta godis, snacks, snabbmat eller dricka läsk är helt onödigt. Det här låter säkert väldigt amish, men kroppen behöver ju inte det där. I och med operationen har man ett unikt läge då man inte är sugen, hungrig och inte längre har "smak" för sånt. Det är säkert olika, men i stort är det så. Jag vill kunna äta "allt" och det kan jag nu. Men frågan jag ställer mig nu vad nyttan var med att ganska snabbt "testa" de sakerna. För mig personligen hade det varit bättre om jag bara bestämt att "jag kan säkert, men jag vill inte". Jag tror att det mer var nån mental grej att jag ville veta om det "går" eftersom jag hört så mycket olika kring hur man reagerar på fett, socker, kolsyra osv. Det här är vad jag kommit fram till:

- Det är olika från person till person vad man "kan" äta efter operationen. De flesta "kan" äta allt, och gör det. Det är absolut inte så att man plötsligt inte kan äta nåt som är sött, fett, onyttigt, onödigt eller fel. Däremot har man en unik chans att "bryta" med sån mat eftersom man liksom får "börja om". Ta den! Gör det bara. Ansträng dig inte för att kunna äta saker du inte behöver kunna äta. Men sprid inte heller en massa fåniga påståenden om hur det är "för alla som GBP-opererats" bara för att det är så för dig. Andra kanske kan äta sparris, apelsin, dricka cola och käka smågodis. Du är inte ambassadör eller facit för alla. Det ÄR olika.

- Bestäm vad du "vill" kunna äta och fundera på varför du vill det. En del saker jag skulle vilja äta har jag svårt att äta, annat som jag skulle vilja att kroppen helt sa nej till (så jag slipper) kan jag äta. Så igen - operationen är inget universalmedel som hokuspokus gör dig immun mot dålig mat eller dåliga beslut. Det är bara ett hjälpmedel som du kan utnyttja på olika sätt. Jag tror att fler behöver förstå det innan de gör sin GBP. Det är fortfarande du själv som måste välja och hantera maten. I längden i alla fall.

 

Andras reaktioner?
En del har kommenterat jättemycket. Andra inte alls. Det mesta handlar om ens kropp och hur man ser ut, att man varit "duktig" och sånt. En del låtsas verkligen som ingenting. Jag tyckte att det var viktigast i början att få feedback på att det syntes. Nu ser jag det själv på ett annat sätt, så det är inte så viktigt. Men det ÄR kul att träffa folk man inte sett på länge....;-)

 

Firande och belöning?
Jag är rätt bra på att ge mig själv presenter, men jag har faktiskt inte firat på nåt särskilt sätt eller gett mig såna där delbelöningar. Men jag uppmärksammade det på ett särskilt sätt när jag gått ner 35 kilo. Jag ska skänka pengar till välgörande ändamål för varje kilo jag går ner. Nån kanske undrar hur det är en belöning till mig själv. Men det tycker jag att det är. För jag vill inte att det här ska handla enbart om min kropp eller mitt utseende, mat eller kläder eller fest. Jag vill att det ska handla om den hjälp jag fått och att jag vill ge nåt till andra som behöver hjälp. Så det är hur jag "firar" detta första mål. Hundra spänn till en hjälporganisation för varje kilo jag gått ner.

När jag nått nästa mål kanske jag ska ha nån mer ego belöning. En jävligt dyr BH (som sitter rätt), drinkar i en skybar, en dyr väska eller att få en proffs make-up lagd. Nåt sånt. Jag får fundera vidare på det.

 

Ett år senare. Jag är normalviktig.
Vi hörs igen om ettåetthalvt. Så den 13 september då? Nymejkad i en snygg BH med en drink i handen.