Lucifer must die

Matkontot har verkligen minskat, eller har stor potential att göra det i alla fall, så fort jag slutar handla mat efter hur mycket som gick åt förut. Jag tycker att det är deppigt med ett halvtomt kylskåp så jag vill att det ska finnas mycket att välja på. Men eftersom det inte går åt så mycket hinner saker gå ut i datum innan jag kommit dit.

Helgens mat har varit lättfixad. I slutet på jobbveckan köpte jag en jättestor sallad till lunch och skulle äta den dagen efter också tänkte jag. Men då hade vi lunchmöte och blev bjudna på mezetallrik, som jag knappt fick i mig halva av. Tog med båda sakerna hem och vips hade jag två luncher klara.

Igår var jag ute på restuarang för att fira en kompis födelsedag och vi åt också libanesiskt. Alla hade förbeställt mat, så jag hade valt tre förrätter - en kycklingröra, kronärtskockor och halloumi. Jag tänkte att det kanske var för lite, men att jag säkert kunde beställa in nåt extra i så fall.
Jag säger bara hahaha.
Min man och jag var ute och åt libanesisk avsmakningsmeny några månader innan min operation så jag jämförde med den middagen och blev verkligen full i skratt. Jag vet inte ens hur många smårättervi fick in då. Jag tror det var fjorton (då är ju en del iofs såna där röror som man äter till brödet) och jag har ett minne av att vi även åt efterrätt. Och vi mölade garanterat i oss en hel sån där korg med libabröd.

Så igår tror jag att det var första gången jag riktigt fattade att jag äter extremt mycket mindre än förut. Fast vi satt flera timmar och jag åt i omgångar (medan de andra avverkade sina smårätter, huvudrätter och grillmenyer) så åt jag mindre än en tredjedel av grönsakerna och osten och åt två såna där små brödbitar (som kanske är som en åttondel av en rund brödskiva) som jag doppade i min röra och bordsgrannens hummus. Då var det ändå så att jag ansträngde mig för att äta mer än jag behövde för att bli mätt, för att det var gott och jag ville vara social. Det var inga problem att bli av med maten eftersom alla smakade på varandras saker, så ingen skada skedd så. Men det är intressant att se hur det förändrats.

 

Att jag skriver så detaljerat om mängden mat är inte för att det ska vara nåt sånt här "åh jag är så duktig som äter så lite" (liksom, magen kan inte ta emot mer, hade jag kunnat hade jag ätit mer....trust me. Så på det sättet är det ingen ansträngning), utan för att det var sånt jag var mest intresserad av att veta innan jag gjorde operationen. Jag ville verkligen veta hur mycket och vad man kan äta efteråt. Svart på vitt. Mängden.

Jag lusläste verkligen bloggar för att se hur och vad andra hade ätit, så jag skulle få en idé om hur det skulle bli.

 

Det kan förstås vara olika, men bara så man får nån referensram. För tanken är faktiskt att man ska kunna äta i princip allt, men mycket, mycket mindre. Det är svårt att få nån uppfattning om hur det funkar innan man själv har testat.

Från sjukhusets håll är de förstås så där "Det går inte. Det ska ni inte äta. Undvik det". Jag förstår vad de menar, om man väger så mycket så man får göra GBP så vill de förstås ge en bästa verktygen för att fortsätta gå ner i vikt och ha sunda matvanor och bästa tänkbara kost. Men man måste vara realistisk också och inte bara tro att alla kommer att avstå från allt "dåligt" resten av sitt liv och då vill man kanske veta mer så här "om jag är på ett kalas kan jag äta en liten bit tårta då eller är det bättre att jag tar en bulle eller en kaka?". För det är situationer som kommer att uppstå - att man är med i sociala sammanhang där det som bjuds inte är optimalt för en. Visst, då kanske man bara ska sitta där och smutta på ett glas vatten. Men så är det inte heller tänkt. Jag vill veta var gränsen går för mig. Kan jag ta en liten bit tårta och äta några tuggor så kanske det räcker för mig och då är det ändå tusen gånger bättre och sundare än förut då jag kanske tagit två bitar tårta OCH en bulle OCH mer än en kaka.
Men man vill ju kunna delta i socialt ätande också, även om det måste vara undantag och inget man gör till vardags eller för ofta.
Som igår, visst fick jag lite blickar från de som satt närmast när de förstod att jag inte väntade på nån varmrätt också, men jag känner inget behov av att förklara mig. Det kan finnas tusen orsaker till att man äter lite mindre än man brukar, och jag tror att man själv ibland överdriver hur mycket andra ens bryr sig eller lägger märke till vad man äter (om det typ inte är brudarna på mitt jobb. För de brukar ha exakt koll på sånt).

Sen är det faktiskt så att man både fysiskt och mentalt känner ett mycket större motstånd mot att äta "fel" eller "dåligt" eftersom man inte har råd med det. Om min magsäck är så liten så blir det svårt att följa en plötslig impuls (och de kommer inte ens en tusendels så ofta som innan operationen) att "det vore gott med...." och ta nåt extra. För då tänker jag genast att om jag äter det så får jag inte plats med det jag ska äta sen (mellanmål, lunch eller nåt annat fast mål) och då vet jag att jag inte mår bra. Jag kan inte på samma sätt väja att äta till exempel en bulle till lunch (även om jag inte gjorde det förut heller, det är mer ett exempel) för då får jag inte i mig det jag egentligen behöver. Det är faktiskt som att operationen hjälper en att göra bättre val på många sätt.

 

Skönt att få ett kvitto på att det här faktiskt funkar. Jag äter mindre och är nöjd.