Förnekelse?
I dag är det dags för återbesök på sjukhuset. Fatta att det gått lite mer än 1 ½ månad sen operationen nu.
Jag har blandade känslor inför både återbesöket och operationen. Jag känner mig misslyckad över att inte ha gått ner mer, orolig över att nåt blivit fel med operationen på nåt sätt, att jag äter fel/för mycket och att dietisten kanske inte tror att jag skött mig. Vilket känns skitjobbigt då jag sällan i mitt liv förut ätit så lite eller så nyttigt under en så lång period. De gånger jag ätit mer än en smakbit av nåt som varit riktigt "onödigt" (tomma kalorier) kan jag lätt räkna, och då har det varit så lite att det varit mindre kalorier i än ett vanligt mellanmål. Så det kan inte vara det heller. Jag kan inte äta den mängden av nåt onyttigt nu, ens om jag skulle anstränga mig.
Jag tycker att det är ganska tufft och jobbigt med den här omställningen, men mer mentalt än fysiskt egentligen.
Visst, magen konstrar ibland och det är irriterande att jag knappt går på toa längre, men i det stora hela så mår jag ganska bra fysiskt. Jag är lite tröttare än vanligt (men så är det väldigt stressigt och lite sömn och en massa oro över annat just nu också). Men jag mår väldigt bra fysiskt jämfört med mentalt.
Även om det är jobbigt att åka och väga in sig nu så behöver jag verkligen få prata med nån om hur jag ska göra, diskutera hur jag ska ändra på saker för att få igång viktminskningen igen och få lite stöd och input i vad som är de vanliga orsakerna om det blir så här. Om det finns. Har aldrig hört om nån annan som råkat ut för detta, i alla fall inte så tidigt efter operation. Det brukar väl komma till en viktplatå efter man gått ner 20-25 kilo, inte redan i början?
Det är verkligen en helt annan situation än jag kunde drömma om att jag skulle hamna i. Jag tänkte mig iofs att det skulle kunna gå åt helvete, men då var det alltid mest tankar om att en massa hemska saker skulle hända under operationen, att jag skulle få nån komplikation osv. Jag förväntade mig inte att problemet skulle bli att jag står stilla i vikt fast jag äter så lite och att jag skulle känna mig helt clueless inför vad som går fel.
Det här fuckar verkligen upp min hjärna. Jag mäter all mat med decilitermått, för maniskt in allt jag äter i kaloriappen i mobilen (och lägger ofta på lite extra på grund av att jag inte vill lura mig själv, utan hellre vill räkna i överkant) och mår mentalt dåligt efter varje måltid för att jag är rädd att det "blev fel". Jag vågar inte heller äta mer för då tänker jag att jag inte bara ska stå still utan kanske till och med gå upp. Ändå är det helt obegripligt för mig att ta in att jag kan äta så lite och inte gå ner i vikt. Men jag litar inte på mig själv. Jag kanske lever i nån allvarligt form av denial?
Allt som ringer i mina öron var vad kompisen som gjort operationen för några år sen sa till mig om några som gick i hans grupp, typ "några kärringar gick inte ner nånting alls nästan, pratade helt öppet om detta och då undrade man ju om det inte borde ringa några varningsklockor? De måste verkligen ha ljugit för sig själva! Det går inte att göra en sån här operation och inte gå ner i vikt". Kompisen rasade förstås 30-35 kilo under det första halvåret.
Är det så att jag äter mer än jag tror?
När jag jämför med andra som gjort operationen verkar jag äta ungefär lika mycket i mängd, och ändå har de gått ner så mycket mer, och går ner varje vecka. Men jag står still. Jag fattar inte vad jag gör för fel. När jag ser andra GBP-bloggares bilder på sin mat så tänker jag att jag äter för mycket om jag kan få i mig 2 ½ dl per måltid. På en del bilder ligger det en körsbärstomat, en matsked pasta och tre matskedar köttfärssås ungefär.
Så lite äter ju inte jag. Betyder det att jag gör fel? Både från sjukhusets håll och i boken jag köpte om mat efter GBP så sägs det ju att man ska äta ca 1 dl var av protein, grönsaker och kolhydrater till lunch och middag, och jag kan ärligt säga att jag sällan äter det, men då kanske det är 2 ½ dl och inte 3 eller 3 ½.
Mellanmål kan det vara lite si och så med vissa dagar, men jag äter alltid två mellanmål. Om jag inte hinner med eller kan fixa nåt annat så blir det frukt, typ äpple eller päron. Men oftast keso. Om jag är ute på stan har jag såna där Wasa knäckebröd-sticks med mig och har ätit några gånger. På kvällen äter jag nästan alltid knäckemacka med pålägg och eventuellt körsbärstomater, rädisor, gurka eller liknande till.
Jag kanske har tänjt ut min magsäck redan?
Hur lite måste jag äta om det här är för mycket? Nästan varje dag så säger appen att jag ätit för få kalorier och ska äta minst 1200 kcal (tror 1400 kcal/dag är min rekommendation enligt MyFitnessPal).
Det kanske är detta att jag inte motionerat nåt (utöver promenader) de här veckorna? Jag kanske bara behöver börja träna? Men samma där, de jag känner som gjort operationen motionerade inte nåt mer än promenader de första månaderna och de gick ändå ner.
Jag funderar på att börja äta pulver igen, för då gick jag i alla fall ner i vikt. Och det är inget som går att "fuska med" eller göra fel eller missförstå. Om man äter rätt antal påsar om dagen så får man i sig ett visst antal kalorier, och då vet man det. För mig var det bästa perioden hittills.
Jag tycker att det här är enormt jobbigt. Jag är ledsen mest hela tiden nu. Jag vill helst inte äta alls eftersom det bara är ångest för mig. Det enda jag tänker på är "hur mycket kalorier är det i det här?", "är det normalt att kunna äta ett helt äpple?" eller "oj, nu drack jag vatten fast det inte var 20 minuter efter måltiden". Jag har aldrig i mitt liv under nån enda diet jag följt varit så fixerad vid vad jag äter och inte (och det säger en del, tro mig).
Jag hoppas verkligen att jag får nån support idag, för det känns så himla deppigt alltihop.
Jag har blandade känslor inför både återbesöket och operationen. Jag känner mig misslyckad över att inte ha gått ner mer, orolig över att nåt blivit fel med operationen på nåt sätt, att jag äter fel/för mycket och att dietisten kanske inte tror att jag skött mig. Vilket känns skitjobbigt då jag sällan i mitt liv förut ätit så lite eller så nyttigt under en så lång period. De gånger jag ätit mer än en smakbit av nåt som varit riktigt "onödigt" (tomma kalorier) kan jag lätt räkna, och då har det varit så lite att det varit mindre kalorier i än ett vanligt mellanmål. Så det kan inte vara det heller. Jag kan inte äta den mängden av nåt onyttigt nu, ens om jag skulle anstränga mig.
Jag tycker att det är ganska tufft och jobbigt med den här omställningen, men mer mentalt än fysiskt egentligen.
Visst, magen konstrar ibland och det är irriterande att jag knappt går på toa längre, men i det stora hela så mår jag ganska bra fysiskt. Jag är lite tröttare än vanligt (men så är det väldigt stressigt och lite sömn och en massa oro över annat just nu också). Men jag mår väldigt bra fysiskt jämfört med mentalt.
Även om det är jobbigt att åka och väga in sig nu så behöver jag verkligen få prata med nån om hur jag ska göra, diskutera hur jag ska ändra på saker för att få igång viktminskningen igen och få lite stöd och input i vad som är de vanliga orsakerna om det blir så här. Om det finns. Har aldrig hört om nån annan som råkat ut för detta, i alla fall inte så tidigt efter operation. Det brukar väl komma till en viktplatå efter man gått ner 20-25 kilo, inte redan i början?
Det är verkligen en helt annan situation än jag kunde drömma om att jag skulle hamna i. Jag tänkte mig iofs att det skulle kunna gå åt helvete, men då var det alltid mest tankar om att en massa hemska saker skulle hända under operationen, att jag skulle få nån komplikation osv. Jag förväntade mig inte att problemet skulle bli att jag står stilla i vikt fast jag äter så lite och att jag skulle känna mig helt clueless inför vad som går fel.
Det här fuckar verkligen upp min hjärna. Jag mäter all mat med decilitermått, för maniskt in allt jag äter i kaloriappen i mobilen (och lägger ofta på lite extra på grund av att jag inte vill lura mig själv, utan hellre vill räkna i överkant) och mår mentalt dåligt efter varje måltid för att jag är rädd att det "blev fel". Jag vågar inte heller äta mer för då tänker jag att jag inte bara ska stå still utan kanske till och med gå upp. Ändå är det helt obegripligt för mig att ta in att jag kan äta så lite och inte gå ner i vikt. Men jag litar inte på mig själv. Jag kanske lever i nån allvarligt form av denial?
Allt som ringer i mina öron var vad kompisen som gjort operationen för några år sen sa till mig om några som gick i hans grupp, typ "några kärringar gick inte ner nånting alls nästan, pratade helt öppet om detta och då undrade man ju om det inte borde ringa några varningsklockor? De måste verkligen ha ljugit för sig själva! Det går inte att göra en sån här operation och inte gå ner i vikt". Kompisen rasade förstås 30-35 kilo under det första halvåret.
Är det så att jag äter mer än jag tror?
När jag jämför med andra som gjort operationen verkar jag äta ungefär lika mycket i mängd, och ändå har de gått ner så mycket mer, och går ner varje vecka. Men jag står still. Jag fattar inte vad jag gör för fel. När jag ser andra GBP-bloggares bilder på sin mat så tänker jag att jag äter för mycket om jag kan få i mig 2 ½ dl per måltid. På en del bilder ligger det en körsbärstomat, en matsked pasta och tre matskedar köttfärssås ungefär.
Så lite äter ju inte jag. Betyder det att jag gör fel? Både från sjukhusets håll och i boken jag köpte om mat efter GBP så sägs det ju att man ska äta ca 1 dl var av protein, grönsaker och kolhydrater till lunch och middag, och jag kan ärligt säga att jag sällan äter det, men då kanske det är 2 ½ dl och inte 3 eller 3 ½.
Mellanmål kan det vara lite si och så med vissa dagar, men jag äter alltid två mellanmål. Om jag inte hinner med eller kan fixa nåt annat så blir det frukt, typ äpple eller päron. Men oftast keso. Om jag är ute på stan har jag såna där Wasa knäckebröd-sticks med mig och har ätit några gånger. På kvällen äter jag nästan alltid knäckemacka med pålägg och eventuellt körsbärstomater, rädisor, gurka eller liknande till.
Jag kanske har tänjt ut min magsäck redan?
Hur lite måste jag äta om det här är för mycket? Nästan varje dag så säger appen att jag ätit för få kalorier och ska äta minst 1200 kcal (tror 1400 kcal/dag är min rekommendation enligt MyFitnessPal).
Det kanske är detta att jag inte motionerat nåt (utöver promenader) de här veckorna? Jag kanske bara behöver börja träna? Men samma där, de jag känner som gjort operationen motionerade inte nåt mer än promenader de första månaderna och de gick ändå ner.
Jag funderar på att börja äta pulver igen, för då gick jag i alla fall ner i vikt. Och det är inget som går att "fuska med" eller göra fel eller missförstå. Om man äter rätt antal påsar om dagen så får man i sig ett visst antal kalorier, och då vet man det. För mig var det bästa perioden hittills.
Jag tycker att det här är enormt jobbigt. Jag är ledsen mest hela tiden nu. Jag vill helst inte äta alls eftersom det bara är ångest för mig. Det enda jag tänker på är "hur mycket kalorier är det i det här?", "är det normalt att kunna äta ett helt äpple?" eller "oj, nu drack jag vatten fast det inte var 20 minuter efter måltiden". Jag har aldrig i mitt liv under nån enda diet jag följt varit så fixerad vid vad jag äter och inte (och det säger en del, tro mig).
Jag hoppas verkligen att jag får nån support idag, för det känns så himla deppigt alltihop.
Hej! Vet inte när du skrev detta. Läser i panik och känner igen vartenda ord! Vad fan har jag gjort tänker jag! Inte ens en gbp funkar på mig. Känner mig helt misslyckad!
Har sen flytstart 13/11-14 gått ner till idag ca 16-17 kilo. Sen op 8/12-14 ca 7. Fattar inte. Alla runt mig som gjorde op samtidigt rasar i vikt. Ingen av dem rör sig mer än jag eller äter mer (någon kanske äter mindre).. Vågar inte äta mindre pga näringsbrist - skall träffa dietist idag. Tur det. Känner mig helt misslyckad och vill bara gråta.