Om gruppgemenskap
Nu börjar äntligen vikten röra på sig igen (ja, jag smygväger mig). Det är helt ok för mig om det går långsamt, bara det går nedåt. Jag har verkligen inte motionerat eller rört på mig nåt extra (det blir ändå lite mer promenerande när jag ska ta mig dit och hem, plus traskar omkring mer på jobbet än hemma) denna första jobbvecka. Det har tagit all min energi att orka jobba och greja med andra saker som är "måsten", men från nästa vecka ska jag börja jobba för att få in rutiner för att röra på mig mer.
Jag måste ändå säga att det går ganska bra med maten. På jobbet är det svårt att hinna med och prioritera mellanmål, men om jag inte äter det blir jag trött och seg, så det är bara att ta sig tid. Och att äta en frukt är bättre än inget mellanmål alls. Jag kör mycket keso och bär eller keso och banan. Måste nog variera mig så jag inte tröttnar helt. Men jag kan äta det mesta jag har testat och visst får jag ont i magen ibland eller har värk, men det är inte som i början, alls. Jag är så glad över det!
Det har också varit lite cirkus i den där Facebook-gruppen som vi startade efter dietistinfon (stängd grupp för bara de som var där). Det var en person med där som på olika sätt agerat lite märkligt och sen inte varit särskilt aktiv, inte delat information om sin operation (alltså, inte fått nåt datum ens och verkat irriterad när andra frågat hur det går) och inte deltagit på nåt sätt, annat än precis i början, och sen nästan bara svarat på direkt tilltal (och knappt ens det) om nån taggat hen. Jag fick ett datum som var mycket senare än flesta andras, men det hindrade inte mig från att vara aktiv, fråga och peppa de andra under tiden. Gruppen är till för exakt det - prata om före, under och efter OP och ge stöd till varann. Det är lite give and take.
Eftersom vi var så få i gruppen och alla andra deltog så blir det konstig när en inte interagerar alls, bara läser (om ens det?) inte kommenterar alls och som jag uppfattade det inte var aktuell för operation, i nuläget. Särskilt när alla andra skriver personliga saker och delar med sig och försöker peppa och komma med konstruktiv input eller egna tankar och erfarenheter. Vi beslutade att om hen inte var aktiv så fick hen komma tillbaka när hen fått sitt operationsdatum. Bara för att markera att gruppen var till för aktiva medlemmar och handlade om GBP. Inget konstigt, tycker jag. Jag tänkte att hen inte brydde sig eller ens var inne och läste eftersom hen inte kom med nån enda kommentar på flera månader.
Men gissa om det tog hus i helvete. Vilka meddelande hon skrev till admin för gruppen (med adress till alla oss andra också). Vi var mobbare, okänsliga, en klubb för inbördes beundran, tanter (jag vet inte exakt hur gammal hen är, men inte yngst i gruppen och kanske max 5 år yngre än mig...), hen ville ändå inte vara med i vår töntiga grupp där alla trodde att de var så himla bra och överlägsna hen och vi hade svikit och sårat hen på ett oförlåtligt sätt. On and on. Man bara "WHAT?". Då kan jag säga att ingen varit det minsta otrevlig mot hen i nåt skede, utan verkligen försökt peppa och kommenterade när hen i början skrev om sina problem (som inte var relaterade till GBP). Så den reaktionen var verkligen otippad.
Fast sen när hen talat om hur värdelösa vi var och hur fånig vår grupp var, så ville hen bli tillbakalagd i gruppen i alla fall, fast sen lite senare ändå inte för hen tänkte minsann inte "slicka röv" och sen bad hen att vi skulle ta bort hen (fast att det var för att vi tagit bort hen som hen fick utbrottet från början). Gahhh... Och hens ton bara trappades upp, typ skrev hen i princip att såna handlingar som vi utsatt hen för kan få en människa att begå självmord och att vi inte var fina människor. Det vara bara en massa otrevligt och en så kraftig överreaktion att man blev rädd. Det var som om hen suttit och stört sig på att alla andra redan gjort operationen och diskuterade det.
Jag hade dåliga vibbar av hen från början, men det var som att hen var i nån parallell värld där man kan spy galla över människor i ena meningen och i nästa bara "jag ska vara med i gruppen". Varför ville hen ens det? Eller varför skulle vi vilja ha nån i gruppen som varken ville delta själv, prata om operationen och dessutom uttryckte sig nedlåtande om oss? Och sen ändå inte fattade, typ "ni ska få ert operationsdatum. Är ni nöjda då? Va? Va?". Man bara, ehh...om du inte vill prata om GBP-operationer (varken andras eller din egen) så kanske du borde vara med i nån annan sorts grupp?
Jag är glad att hen är borta nu. Visst, jag tycker uppriktigt synd om hen eftersom hen verkade må dåligt på olika sätt (UNDERSTATEMENT!), men det är inte ok att få aggroutbrott på den nivån för att nån säger "hej du har inte varit aktivi den här gruppen, du kan väl komma tillbaka när det är dags för din operation och du vill interagera mer". Vi har alla träffats EN gång, och nån slags nivå måste man väl ändå kunna hålla även om man blir sur? Det blev bara värre och värre. Det spårade verkligen ur. Jag är fortfarande helt tagen av de där utbrotten.
Eftersom vi var så få i gruppen och alla andra deltog så blir det konstig när en inte interagerar alls, bara läser (om ens det?) inte kommenterar alls och som jag uppfattade det inte var aktuell för operation, i nuläget. Särskilt när alla andra skriver personliga saker och delar med sig och försöker peppa och komma med konstruktiv input eller egna tankar och erfarenheter. Vi beslutade att om hen inte var aktiv så fick hen komma tillbaka när hen fått sitt operationsdatum. Bara för att markera att gruppen var till för aktiva medlemmar och handlade om GBP. Inget konstigt, tycker jag. Jag tänkte att hen inte brydde sig eller ens var inne och läste eftersom hen inte kom med nån enda kommentar på flera månader.
Men gissa om det tog hus i helvete. Vilka meddelande hon skrev till admin för gruppen (med adress till alla oss andra också). Vi var mobbare, okänsliga, en klubb för inbördes beundran, tanter (jag vet inte exakt hur gammal hen är, men inte yngst i gruppen och kanske max 5 år yngre än mig...), hen ville ändå inte vara med i vår töntiga grupp där alla trodde att de var så himla bra och överlägsna hen och vi hade svikit och sårat hen på ett oförlåtligt sätt. On and on. Man bara "WHAT?". Då kan jag säga att ingen varit det minsta otrevlig mot hen i nåt skede, utan verkligen försökt peppa och kommenterade när hen i början skrev om sina problem (som inte var relaterade till GBP). Så den reaktionen var verkligen otippad.
Fast sen när hen talat om hur värdelösa vi var och hur fånig vår grupp var, så ville hen bli tillbakalagd i gruppen i alla fall, fast sen lite senare ändå inte för hen tänkte minsann inte "slicka röv" och sen bad hen att vi skulle ta bort hen (fast att det var för att vi tagit bort hen som hen fick utbrottet från början). Gahhh... Och hens ton bara trappades upp, typ skrev hen i princip att såna handlingar som vi utsatt hen för kan få en människa att begå självmord och att vi inte var fina människor. Det vara bara en massa otrevligt och en så kraftig överreaktion att man blev rädd. Det var som om hen suttit och stört sig på att alla andra redan gjort operationen och diskuterade det.
Jag hade dåliga vibbar av hen från början, men det var som att hen var i nån parallell värld där man kan spy galla över människor i ena meningen och i nästa bara "jag ska vara med i gruppen". Varför ville hen ens det? Eller varför skulle vi vilja ha nån i gruppen som varken ville delta själv, prata om operationen och dessutom uttryckte sig nedlåtande om oss? Och sen ändå inte fattade, typ "ni ska få ert operationsdatum. Är ni nöjda då? Va? Va?". Man bara, ehh...om du inte vill prata om GBP-operationer (varken andras eller din egen) så kanske du borde vara med i nån annan sorts grupp?
Jag är glad att hen är borta nu. Visst, jag tycker uppriktigt synd om hen eftersom hen verkade må dåligt på olika sätt (UNDERSTATEMENT!), men det är inte ok att få aggroutbrott på den nivån för att nån säger "hej du har inte varit aktivi den här gruppen, du kan väl komma tillbaka när det är dags för din operation och du vill interagera mer". Vi har alla träffats EN gång, och nån slags nivå måste man väl ändå kunna hålla även om man blir sur? Det blev bara värre och värre. Det spårade verkligen ur. Jag är fortfarande helt tagen av de där utbrotten.
Internet är stort, och det finns massor av andra forum och grupper för GBP-operationer på nätet. Men om jag ska tala klarspråk tror jag att hen behöver nån annan sorts hjälp. Jag hoppas hen får det. Framför allt hoppas jag att sjukhuset inser att en person i den mentala statusen nog inte är i skick att utsättas för en operation som är så fysiskt och mentalt krävande och påverkar ens liv så mycket. Om allt är kaos innan lär inte såna problem lösas med en operation. Som jag skrivit förut, det är ingen quick fix utan kräver att man har tid, ork och är stabil nog att klara av att ändra sitt liv. Operationen är ett verktyg och ingen lösning. Jag uppfattade det inte som att hen förstod det. Men det är sjukhuset som måste göra den bedömningen. Men det där lämnade verkligen en fadd eftersmak.