Skit!
Just nu tycker jag att saker är SKIT! Jag tror inte jag kan uttrycka det på nåt mer diplomatiskt sätt. Jag mår urk - är förkyld, har urinvägsinfektion, feber och tandvärk (för en vecka sen bet jag av en tand som jag fick akutlaga, men nu har det svullnat upp i motsatt sida av munnen...yay!). På jobbet är det så stressigt och mycket att jag är helt slut varje dag. Jag sover för lite och dåligt. Jag är för stressad och trött för att orka äta alla mål eller dricka mitt vatten. Jag glömmer bort och sen när jag hinner så äter jag för snabbt.
Att jag skulle motionera nåt extra innan eller efter jobbet är ett skämt. Jag är så trött att jag knappt orkar gå från tunnelbanan och hem, eller göra minsta lilla extra ansträngning. Ja, och när jag på vårdcentralen i början på veckan så var visserligen mitt blodtryck fint, men jag får inte sätta ut nån mer medicin ännu. Mitt blodsocker är ok, men jag får inte sätta ut nattinsulinet. Allt känns depp!
Och framför allt - jag går knappt ned i vikt. Alltså, jag går ner...men jättelångsamt. Och jämfört med typ alla andra jag känner eller hört om som gjort operationen så har jag typ gått ner minst av alla. Jag tror faktiskt att jag förut gått ner mer på samma tid när jag har gått på nån riktig hardcore-diet jämfört med efter att min magsäck har minskat. Det känns ju inte ok. Jag försöker rannsaka mig kring vad jag äter och hur mycket, men det finns inte en chans i världen att jag äter för mycket kalorier. Jag äter mest keso, grönsaker, bär, ägg och kyckling, räkor eller lax. Jag fattar faktiskt ingenting. Jag vet inte vad som är fel. Det gör mig skitdeppig! Jag hade fattat om jag hade käkat godis, snabbmat, en massa kolhydrater eller snacks. Men jag har verkligen inte gjort det. Jag måste ha missat nåt, eller så gjorde de aldrig nån operation på mig.
Dessutom kan det skilja 1,5 kilo på min vikt om jag väger mig en dag när jag gått på toa eller en dag jag inte gjort det (med andra ord, typ en dag i veckan väger jag mindre. De andra står jag still). Jag har varit med om mycket konstigheter med min kropp och min vikt, men det där är ju direkt löjligt. Det skiljer heller inte i vikt mellan morgon och kväll (som det gör för alla normala människor pga att på morgonen har man ej ätit på många timmar, medan man på kvällen har det) utan skiljer bara om jag har gått på toa eller inte.
Att jag skulle motionera nåt extra innan eller efter jobbet är ett skämt. Jag är så trött att jag knappt orkar gå från tunnelbanan och hem, eller göra minsta lilla extra ansträngning. Ja, och när jag på vårdcentralen i början på veckan så var visserligen mitt blodtryck fint, men jag får inte sätta ut nån mer medicin ännu. Mitt blodsocker är ok, men jag får inte sätta ut nattinsulinet. Allt känns depp!
Och framför allt - jag går knappt ned i vikt. Alltså, jag går ner...men jättelångsamt. Och jämfört med typ alla andra jag känner eller hört om som gjort operationen så har jag typ gått ner minst av alla. Jag tror faktiskt att jag förut gått ner mer på samma tid när jag har gått på nån riktig hardcore-diet jämfört med efter att min magsäck har minskat. Det känns ju inte ok. Jag försöker rannsaka mig kring vad jag äter och hur mycket, men det finns inte en chans i världen att jag äter för mycket kalorier. Jag äter mest keso, grönsaker, bär, ägg och kyckling, räkor eller lax. Jag fattar faktiskt ingenting. Jag vet inte vad som är fel. Det gör mig skitdeppig! Jag hade fattat om jag hade käkat godis, snabbmat, en massa kolhydrater eller snacks. Men jag har verkligen inte gjort det. Jag måste ha missat nåt, eller så gjorde de aldrig nån operation på mig.
Dessutom kan det skilja 1,5 kilo på min vikt om jag väger mig en dag när jag gått på toa eller en dag jag inte gjort det (med andra ord, typ en dag i veckan väger jag mindre. De andra står jag still). Jag har varit med om mycket konstigheter med min kropp och min vikt, men det där är ju direkt löjligt. Det skiljer heller inte i vikt mellan morgon och kväll (som det gör för alla normala människor pga att på morgonen har man ej ätit på många timmar, medan man på kvällen har det) utan skiljer bara om jag har gått på toa eller inte.
Och sen har vi fått veta att vi måste flytta ur vår lägenhet i typ tre månader pga vattenskada, och måste packa och magasinera möbler samt hitta en ny bostad under tiden.
Jag kan verkligen inte känna nån pepp just nu. Jag känner mig bara helt under isen och önskar att jag aldrig gjort den här operationen. Visst, jag kommer säkert att känna annorlunda längre fram (hoppas jag), men jag tänker inte hyckla och låtsas som om allt är solsken och problemfritt - för det är det inte. Nu ska jag säga att jag inte har ont, några problem eller liknande pga själva operationen - så det kunde ju vara värre. Men jag mår inte bra och jag går inte ned särskilt mycket, plus har alla andra effekter av operationen - kan inte äta vad eller när jag vill, är inte hungrig, kan inte dricka när jag äter, har noll energi och tycker inte att nåt smakar gott samt har mycket mer noja för mat än jag nånsin haft förut.
Ny grej är att jag inte heller är mätt. Jag äter förvisso inte så mycket åt gången eftersom jag inte gillar känslan av att det blir "fullt i magen", men det innebär att jag slutar äta på grund av att jag inte vill ha, inte tycker det är gott eller inte vill äta upp allt jag lagt upp. Inte för att jag känner "ah, nu är jag mätt".
Jag kan verkligen inte känna nån pepp just nu. Jag känner mig bara helt under isen och önskar att jag aldrig gjort den här operationen. Visst, jag kommer säkert att känna annorlunda längre fram (hoppas jag), men jag tänker inte hyckla och låtsas som om allt är solsken och problemfritt - för det är det inte. Nu ska jag säga att jag inte har ont, några problem eller liknande pga själva operationen - så det kunde ju vara värre. Men jag mår inte bra och jag går inte ned särskilt mycket, plus har alla andra effekter av operationen - kan inte äta vad eller när jag vill, är inte hungrig, kan inte dricka när jag äter, har noll energi och tycker inte att nåt smakar gott samt har mycket mer noja för mat än jag nånsin haft förut.
Ny grej är att jag inte heller är mätt. Jag äter förvisso inte så mycket åt gången eftersom jag inte gillar känslan av att det blir "fullt i magen", men det innebär att jag slutar äta på grund av att jag inte vill ha, inte tycker det är gott eller inte vill äta upp allt jag lagt upp. Inte för att jag känner "ah, nu är jag mätt".
Så, just nu känner jag att jag (i vanlig ordning) inte verkar funka som andra, och det gör mig väldigt ledsen. Måste min kropp verkligen spjärna emot detta också? Jag gjorde ju detta enbart för att förbättra min hälsa, och den effekten känns som att den är ganska liten hittills i förhållande till hur tufft det är och varit. Och då läser jag ändå bloggar där nån har fått tarmvred, gallstensanfall, infektion i operationssåren, har en massa smärtor, dumpar osv och de säger ändå "detta är det bästa jag har gjort".
Efter 1 ½ månad som opererad kan jag säga att nej, jag känner inte att detta är det bästa jag gjort. Jag känner det som om jag har två storlekar mindre i kläder och har mindre mat på min tallrik, annars finns det inte mycket som förändrats till det bättre.
Efter 1 ½ månad som opererad kan jag säga att nej, jag känner inte att detta är det bästa jag gjort. Jag känner det som om jag har två storlekar mindre i kläder och har mindre mat på min tallrik, annars finns det inte mycket som förändrats till det bättre.
Så jag tror att jag tar en paus från både bloggandet och allt annat, för jag orkar inte hålla på och tänka på det här hela tiden. Jag får prata med dietisten som planerat på återbesöket, och så får jag se vad de säger.