Jobbar på
Det är inte så mycket nytt att skriva om för tillfället.
Förutom att jag badat flera gånger!!! Och det var härligt. Jag kommer nog aldrig att bli nån strandbrud, men det är skönt att bada! Jag var en sån där unge som kunde vara i vattnet i timmar när jag var liten, och jag fick lite tillbaka den känslan nu. Så jag tycker om att bada, det är hela den där andra biten jag inte tycker om: att vara på stranden, visa mig i badkläder, vara bland en massa människor osv. Det känns inte lika härligt. Men jag väljer att bada när det är mindre folk (typ kvällsdopp) och när det känns mindre obekvämt för mig.
Jag har också gått på stan i shorts och ärmlöst flera gånger. Känns inte ens som att nån tittar extra på mig (vad jag märker), och det känns också lite konstigt att kunna passera som ganska "vanlig". Som i "vanlig med 20 kilos övervikt" (eller mer).
Förutom att jag badat flera gånger!!! Och det var härligt. Jag kommer nog aldrig att bli nån strandbrud, men det är skönt att bada! Jag var en sån där unge som kunde vara i vattnet i timmar när jag var liten, och jag fick lite tillbaka den känslan nu. Så jag tycker om att bada, det är hela den där andra biten jag inte tycker om: att vara på stranden, visa mig i badkläder, vara bland en massa människor osv. Det känns inte lika härligt. Men jag väljer att bada när det är mindre folk (typ kvällsdopp) och när det känns mindre obekvämt för mig.
Jag har också gått på stan i shorts och ärmlöst flera gånger. Känns inte ens som att nån tittar extra på mig (vad jag märker), och det känns också lite konstigt att kunna passera som ganska "vanlig". Som i "vanlig med 20 kilos övervikt" (eller mer).
Jag har nu även varit på första motionsintroduktionen på mitt nya träningsställe och satt upp vad jag ska ha för mål med träningen (framför allt den), men också med vikt och hälsa. Det känns bra. Jag känner mig hyfsat realistisk och fokuserad kring min träning. Jag vet att det viktigaste är att få in en vana och det som alltid motiverar mig är inte att ha ett enstaka mål som jag ska nå (typ kunna springa ett lopp eller att gå ner till en viss vikt), utan att känna att jag har kontroll över situationen och hur jag ska påverka den. Också en bra insikt för mig att inse att det är så. Eftersom jag är en sån som lätt tappar motivationen när allt är motigt (vilket det ju ibland blir) är det viktigt att veta vad det är jag ska fokusera på då. Då blir jag mest motiverad av att tänka att jag kan göra A, B eller C för att påverka läget. Att ha en plan för när allt inte flyter på automatiskt.
Det funkar inte alls för mig att tänka på nåt abstrakt framtidsmål som jag kanske just då känner mig långt ifrån eller som känns ouppnåeligt. Jag är en sån som måste fokusera på varje steg och sen titta upp när jag går över mållinjen och tänka "hoppsan är jag här nu". Inte nån som redan de första fem metrarna tänker på hur långt det är kvar tills jag har sprungit en mil (helt malplacé liknelse då jag inte gillar löpning och nog aldrig sprungit en mil, ens under mina mest träningsintensiva perioder).
Känner mig ju lite knepig ibland som inte håller på och fotar, väger och mäter mig hela tiden. Som att det verkar som om jag är ointresserad av hela den här processen. Men som jag skrivit om förut så är det här med viktnedgången en jobbig sak som är förknippat med så mycket negativa känslor, så jag vill inte att detta alls ska påminna om nån av mina dieter eller bantningar utan verkligen först och främst fokuserar på att jag ska må bra, ändra vanor, få bättre hälsa och få en kropp som är i så bra form som det går för mig att uppnå. För mig blir det kontraproduktivt att bli för fixerad vid mått och vikt, för jag är sån som blir lite "obsessed". Jag kan väga mig fem gånger på en dag i så fall och analysera hur många gram sallad jag åt och räkna kalorier på ett maniskt sätt, och så går nåt lite fel och då tycker jag att ALLT är förstört. Och jag inser att det är ett beteende som är lite stört och osunt, så jag vill markera för mig själv att det här är NÅT ANNAT.
Kanske kommer jag att ångra efteråt att jag inte fotat mig i underkläder, mätt alla kroppsdelar och har en veckovis viktkurva att titta på. Jag vet inte. Det viktigaste är vad som påverkar mig. Jag kommer troligen aldrig att visa upp mitt resultat i exakt vikt, mått, före- och efterbilder för andra, så då är det mest för mig själv...och jag märker att siffror och foton inte är så bra metod för mig. Jag tänker bara att den vikt jag har nu är jättelåg (för att jag inte ens minns när jag vägde så lite sist, men samtidigt ser jag på min kropp och tycker att jag är lika fet som förut). Det är så blandade känslor och intryck till hjärnan, så jag kan ännu inte rikigt glädjas åt såna saker.
Men för mig kommer de där wow-känslorna mer när jag plockar fram ett till exempel ett par byxor jag hade förut och försökte ta dem på mig, och de var enorma! Alltså så att jag hade svårt att förstå att de suttit åt på min kropp...
Eller när nån säger "Den där tröjan är lite stor på dig".
Eller att jag kör ett träningspass, traskar hem (och uppför en lång trappa) samt tänker att jag skulle kunna gå upp i gymmet en stund och köra löpband också. Förut hade jag varit helt utmattad bara av att gå TILL träningsstället. Det är i såna lägen jag blir glad, motiverad och känner att nåt hänt. Att det är skillnad nu. På riktigt!
Plus att jag tänker att jag ska spara en sån där ordentligt vägning, mätning osv till jag har tränat 3 månader eller i höst nån gång. Jag tänkte mig oktober eller november. Då hoppas jag att det hänt så mycket att jag kan se, känna och njuta av det.
Just det, mitt konditionstest var ju roligt (det var ju inte så vetenskapligt utformat - typ "gå denna sträcka så fort du kan med ett tidtagarur och se hur lång tid det tar". Jag går ju inte särskilt fort oavsett, plus att detta är på en vanlig gångstig bland folk så man fick kryssa lite). Men jag bryr mig inte om det heller. Är väl bättre att det kanske gick lite långsammare än det skulle kunna ha gjort så det syns mer förbättring sen? ;-)
Mitt resultat blev nivå tre av fyra (där nivå ett = bra kondis), så det finns en del förbättringspotential!
Med maten så går det faktiskt sådär fortfarande. Tyvärr. Jag får ofta ont i magen nu. Nästan varje gång jag äter. Har haft flera tillfällen när jag börjat toksvettats och behövt lägga mig ner direkt efter att jag ätit. Det är jobbigt. Jag vet att jag äter för snabbt (och därför ibland mer än jag borde). Å andra sidan kan jag ibland ganska lite (av lättsmält mat) innan det tar stopp och ibland kan jag äta två knäckemackor utan problem och sen käka en frukt nån timme senare. Känns knepigt. Jag blir lätt så fixerad vid maten så jag vill att det ska flyta på automatiskt, men jag måste nog ta ett ryck snart och börja om med att sätta timern när jag ska äta, lägga upp exakt mängd på tallriken och äta långsamt, långsamt. Nu känns det som om jag inte har koll utan mest bara äter eller inte äter utifrån vad jag känner för. Då kan det gå alldeles för länge mellan målen eller bli sämre val än det behövt för att jag inte planerat. Blir lätt så när det är varmt, man har semester osv. Man har inte sina rutiner på samma sätt. Sen märker jag att jag inte mår bra av värmen alls. Det är som att jag blir känsligare även med maten och magen på nåt sätt. Mår illa, får magknip, känner mig hängig. Kan ju bero på att jag får i mig för lite vätska kanske? Jag vet inte.
Det funkar inte alls för mig att tänka på nåt abstrakt framtidsmål som jag kanske just då känner mig långt ifrån eller som känns ouppnåeligt. Jag är en sån som måste fokusera på varje steg och sen titta upp när jag går över mållinjen och tänka "hoppsan är jag här nu". Inte nån som redan de första fem metrarna tänker på hur långt det är kvar tills jag har sprungit en mil (helt malplacé liknelse då jag inte gillar löpning och nog aldrig sprungit en mil, ens under mina mest träningsintensiva perioder).
Känner mig ju lite knepig ibland som inte håller på och fotar, väger och mäter mig hela tiden. Som att det verkar som om jag är ointresserad av hela den här processen. Men som jag skrivit om förut så är det här med viktnedgången en jobbig sak som är förknippat med så mycket negativa känslor, så jag vill inte att detta alls ska påminna om nån av mina dieter eller bantningar utan verkligen först och främst fokuserar på att jag ska må bra, ändra vanor, få bättre hälsa och få en kropp som är i så bra form som det går för mig att uppnå. För mig blir det kontraproduktivt att bli för fixerad vid mått och vikt, för jag är sån som blir lite "obsessed". Jag kan väga mig fem gånger på en dag i så fall och analysera hur många gram sallad jag åt och räkna kalorier på ett maniskt sätt, och så går nåt lite fel och då tycker jag att ALLT är förstört. Och jag inser att det är ett beteende som är lite stört och osunt, så jag vill markera för mig själv att det här är NÅT ANNAT.
Kanske kommer jag att ångra efteråt att jag inte fotat mig i underkläder, mätt alla kroppsdelar och har en veckovis viktkurva att titta på. Jag vet inte. Det viktigaste är vad som påverkar mig. Jag kommer troligen aldrig att visa upp mitt resultat i exakt vikt, mått, före- och efterbilder för andra, så då är det mest för mig själv...och jag märker att siffror och foton inte är så bra metod för mig. Jag tänker bara att den vikt jag har nu är jättelåg (för att jag inte ens minns när jag vägde så lite sist, men samtidigt ser jag på min kropp och tycker att jag är lika fet som förut). Det är så blandade känslor och intryck till hjärnan, så jag kan ännu inte rikigt glädjas åt såna saker.
Men för mig kommer de där wow-känslorna mer när jag plockar fram ett till exempel ett par byxor jag hade förut och försökte ta dem på mig, och de var enorma! Alltså så att jag hade svårt att förstå att de suttit åt på min kropp...
Eller när nån säger "Den där tröjan är lite stor på dig".
Eller att jag kör ett träningspass, traskar hem (och uppför en lång trappa) samt tänker att jag skulle kunna gå upp i gymmet en stund och köra löpband också. Förut hade jag varit helt utmattad bara av att gå TILL träningsstället. Det är i såna lägen jag blir glad, motiverad och känner att nåt hänt. Att det är skillnad nu. På riktigt!
Plus att jag tänker att jag ska spara en sån där ordentligt vägning, mätning osv till jag har tränat 3 månader eller i höst nån gång. Jag tänkte mig oktober eller november. Då hoppas jag att det hänt så mycket att jag kan se, känna och njuta av det.
Just det, mitt konditionstest var ju roligt (det var ju inte så vetenskapligt utformat - typ "gå denna sträcka så fort du kan med ett tidtagarur och se hur lång tid det tar". Jag går ju inte särskilt fort oavsett, plus att detta är på en vanlig gångstig bland folk så man fick kryssa lite). Men jag bryr mig inte om det heller. Är väl bättre att det kanske gick lite långsammare än det skulle kunna ha gjort så det syns mer förbättring sen? ;-)
Mitt resultat blev nivå tre av fyra (där nivå ett = bra kondis), så det finns en del förbättringspotential!
Med maten så går det faktiskt sådär fortfarande. Tyvärr. Jag får ofta ont i magen nu. Nästan varje gång jag äter. Har haft flera tillfällen när jag börjat toksvettats och behövt lägga mig ner direkt efter att jag ätit. Det är jobbigt. Jag vet att jag äter för snabbt (och därför ibland mer än jag borde). Å andra sidan kan jag ibland ganska lite (av lättsmält mat) innan det tar stopp och ibland kan jag äta två knäckemackor utan problem och sen käka en frukt nån timme senare. Känns knepigt. Jag blir lätt så fixerad vid maten så jag vill att det ska flyta på automatiskt, men jag måste nog ta ett ryck snart och börja om med att sätta timern när jag ska äta, lägga upp exakt mängd på tallriken och äta långsamt, långsamt. Nu känns det som om jag inte har koll utan mest bara äter eller inte äter utifrån vad jag känner för. Då kan det gå alldeles för länge mellan målen eller bli sämre val än det behövt för att jag inte planerat. Blir lätt så när det är varmt, man har semester osv. Man har inte sina rutiner på samma sätt. Sen märker jag att jag inte mår bra av värmen alls. Det är som att jag blir känsligare även med maten och magen på nåt sätt. Mår illa, får magknip, känner mig hängig. Kan ju bero på att jag får i mig för lite vätska kanske? Jag vet inte.
Det är snart ett halvår sen operationen. Känns helt absurt. Har börjat titta på mina mål (även om jag som sagt inte är så där jättefokuserad på sånt) och inser att jag får ligga i lite om jag ska hålla planen. Vill känna att det hänt lite på vågen! Så mer fokus den närmsta månaden nu.