Lucifer must die

Idag nådde jag ett nytt mål. Vilket lite förvånar mig då jag tycker att jag äter dåligt och framför allt inte har hunnit träna som jag borde. Det är mycket glögg och julbord och sånt nu.

Jag har inga problem med att äta julbord. Visserligen äter jag kanske en tiondel av vad jag åt förut, men jag kan plocka ihop en normal tallrik med grejer och sen äter jag bara inte upp det jag inte tycker var så gott och i nio fall av tio skippar jag efterrätt. Så visst, kanske inte det mest lönsamma för min del att käka bufféaktig mat. Men jag har säkert större delen av mitt liv ätit för mer än vad jag betalat för, så det jämnar ut sig.

 

Kroppen reagerar lite olika i olika perioder. Nu har jag haft ett bra tag då jag får tydlig indikation på att det är färdigätet ganska tidigt. Det känns som om maten liksom fastnar i övre delen av bröstkorgen. Det är stopp. Och det gör lite ont. Det går över ganska snabbt, men då vet jag att jag är klar. Jag tycker nästan att det är bra att jag får så, för det gör att det blir enklare för mig. Det spelar ingen roll att jag lagt upp en viss mängd som jag tänkt äta, för det var visst mindre jag behövde. Jaha.
Mitt vanligaste tänk kring det är att "blir jag hungrig kan jag äta senare". Jag sparar ofta det som går av portionen och säger "jag tar lite senare". Men det händer ju sällan.
Jag kan som sagt äta allt. Men jag börjar bli mer känslig för bröd, pasta och sötsaker igen (döden är fortfarande paj, tårta och bakverk som är både fett och sött). Jag föredrar verkligen salta snacks och nötter om jag ska äta nåt som är mindre bra. Det har jag inget problem med alls. Där blir jag bara mätt. Äter jag sött/fet-kombinationen mår jag skit. Blir trött, illamående, kallsvettig, får ont i huvudet osv. Jag har till och med kräkts ett par gånger för att jag mått så kasst. Så jag lär mig ännu läxor. Jag ska nog bara skippa sånt och inte utmana ödet. Finns ju massor av annat man kan äta. Att inte kunna äta mer än ett par tuggor tårta för syns skull är kanske ingen större sorg om jag tänker efter. Det där att man börjar må skitdåligt är ett ganska starkt incitament att låta bli.

 

Målet jag nått idag är helt enkelt att komma ner i samma tiotal som min målvikt är på. Så nu är det dryga tre kilo kvar till den vikt jag egentligen ville nå till nyår och som hela tiden varit mitt mål. Men spelar roll. Jag tänker inte precis träna extra och äta superstrikt över jul och nyår för att snabbt gå ner till målet. "Vi jobbar inte så länge".;-)

Det är en vikt jag vill nå och hålla, alltså ska jag jobba metodiskt och långsamt för att nå den. Men nu börjar jag redan snegla på nästa mål. Om jag klarar mitt mål kanske jag ska sikta lite längre? Jag får se. Jag tror att nästa fokus faktiskt ska vara det där med träningen. Det är verkligen extremt viktigt för mig. Jag vill prioritera den, för det får mig att må bra och fokusera på rätt saker i övrigt.

 

Så ska jag ha några nyårslöften för 2015 är det inte viktmål (även om jag nog kommer att ha det i bakhuvudet) utan att verkligen sätta träningen främst och att inte slarva med maten ens när jag är stressad.
Mer fancy än så behöver det inte vara - se till att träna och äta alla mål mat.
Det borde väl inte vara så himla svårt?