Het brud
Urk för värmen som är nu!
Det är som att svära i kyrkan att säga det (så jag låter oftast bli), särskilt när det varit en sån episkt dålig försommar då man frusit och svurit över skitvädret. Men det är bara att inse att för mig så ligger luckan med "bra väder" inom ett snävare spektrum än för många andra. Jag fryser visserligen rätt ofta nu för tiden (hände aldrig förr), men jag har också problem när det är för varmt (= över 25 grader). Det blir allmänt jobbigt för mig.
Det är väl dels en preferens (jag har till exempel aldrig gillat att sola) och dels är det en följd av min sjukdom. Jag blir sämre när det är varmt, särskilt om jag är direkt i solen. Min "termostat" är paj kan man säga och det påverkar både motoriska och kognitiva förmågor på det sättet att mina symptom blir värre när min kropp blir för varm (händer även om jag tränar eller anstränger mig fysiskt och svettas). Det är känt att det är så, och många med min sjukdom lider mycket mer av detta än vad jag gör så jag har ändå relativt tur.
Eftersom de flesta svenskar avgudar solen och blir djupt olyckiga om det är taskigt väder/mulet på semestern eller sommaren så brukar jag så sällan jag kan vädra min värmekänslighet så där allmänt. För det är som att vissa inte kan acceptera att det inte handlar om att dissa deras önskan av att ha sol på sin semster eller åka till stranden. Jag är som bekant inte så pigg på att alltid behöva förklara allt för alla om min sjukdom och annat som påverkar mig, så jag väljer mina tillfällen när jag påpekar att det inte är alla som njuter när det är för varmt
Det är liksom bara inte värt besväret att försöka förklara att jag inte har nåt emot att ANDRA njuter av vädret, att jag inte heller tycker att regn, skitväder, snöstorm eller novemberväder är kul bara för att jag mår dåligt av att det är (för) varmt och att jag vet att det är så här och därför inte sitter i solen, är ute så mycket eller gör nåt fysiskt ansträngande såna här dagar. Jag tycker att det är jobbigt för mig personligen, men det betyder inte att jag inte kan glädjas för de som älskar värme. Jag försöker parera det så gott jag kan genom lätta kläder, sitta i skuggan, duscha ofta, ha fläkt och persienner, göra korsdrag, dricka kallt och svalka mig på olika sätt. Och på kvällen brukar temperaturen ha sjunkit till min föredragna nivå. Det blir egentligen bara problem när man (som jag gör nu) jobbar under en sån här period och till exempel måste åka kollektivt (det är döden att åka i buss eller tåg utan AC) till och från jobbet. De flesta andra saker kan man påverka själv (typ inte gå ut och promenera mitt på dagen, inte sätta sig i gassande sol, inte åka till stranden osv), men i vissa lägen kan man inte. Det är då jag blir som nåt slags blöt fläck - energimässigt och mentalt. Jag blir helt borta.
MEN ett stort plus är att detta, i alla fall på några plan, blivit mycket bättre för mig sen jag gick ner i vikt.
Det är som att svära i kyrkan att säga det (så jag låter oftast bli), särskilt när det varit en sån episkt dålig försommar då man frusit och svurit över skitvädret. Men det är bara att inse att för mig så ligger luckan med "bra väder" inom ett snävare spektrum än för många andra. Jag fryser visserligen rätt ofta nu för tiden (hände aldrig förr), men jag har också problem när det är för varmt (= över 25 grader). Det blir allmänt jobbigt för mig.
Det är väl dels en preferens (jag har till exempel aldrig gillat att sola) och dels är det en följd av min sjukdom. Jag blir sämre när det är varmt, särskilt om jag är direkt i solen. Min "termostat" är paj kan man säga och det påverkar både motoriska och kognitiva förmågor på det sättet att mina symptom blir värre när min kropp blir för varm (händer även om jag tränar eller anstränger mig fysiskt och svettas). Det är känt att det är så, och många med min sjukdom lider mycket mer av detta än vad jag gör så jag har ändå relativt tur.
Eftersom de flesta svenskar avgudar solen och blir djupt olyckiga om det är taskigt väder/mulet på semestern eller sommaren så brukar jag så sällan jag kan vädra min värmekänslighet så där allmänt. För det är som att vissa inte kan acceptera att det inte handlar om att dissa deras önskan av att ha sol på sin semster eller åka till stranden. Jag är som bekant inte så pigg på att alltid behöva förklara allt för alla om min sjukdom och annat som påverkar mig, så jag väljer mina tillfällen när jag påpekar att det inte är alla som njuter när det är för varmt
Det är liksom bara inte värt besväret att försöka förklara att jag inte har nåt emot att ANDRA njuter av vädret, att jag inte heller tycker att regn, skitväder, snöstorm eller novemberväder är kul bara för att jag mår dåligt av att det är (för) varmt och att jag vet att det är så här och därför inte sitter i solen, är ute så mycket eller gör nåt fysiskt ansträngande såna här dagar. Jag tycker att det är jobbigt för mig personligen, men det betyder inte att jag inte kan glädjas för de som älskar värme. Jag försöker parera det så gott jag kan genom lätta kläder, sitta i skuggan, duscha ofta, ha fläkt och persienner, göra korsdrag, dricka kallt och svalka mig på olika sätt. Och på kvällen brukar temperaturen ha sjunkit till min föredragna nivå. Det blir egentligen bara problem när man (som jag gör nu) jobbar under en sån här period och till exempel måste åka kollektivt (det är döden att åka i buss eller tåg utan AC) till och från jobbet. De flesta andra saker kan man påverka själv (typ inte gå ut och promenera mitt på dagen, inte sätta sig i gassande sol, inte åka till stranden osv), men i vissa lägen kan man inte. Det är då jag blir som nåt slags blöt fläck - energimässigt och mentalt. Jag blir helt borta.
MEN ett stort plus är att detta, i alla fall på några plan, blivit mycket bättre för mig sen jag gick ner i vikt.
Dels är det ju rätt så vanligt att man svettas mer när man är tjock. Det beror helt enkelt på att det är mer fysiskt tungt att släpa omkring på alla kilon. Ta på en 20 kilos ryggsäck och gå ut i gassande sol och ta en promenad och kolla om det påverkar hur svettig du blir. Just precis. Nu när jag väger mindre är det mindre tufft att röra sig och jag blir inte lika varm av anstäningen. Så jag behöver inte vara livrädd för en kort promenad när det är varmt. WIN!
Dels innebär övervikt ibland att man har kroppskomplex och inte gärna visar upp sina feta armar, sina feta ben, sin tjocka mage eller vad det nu är man nojar över. Det är självklart inte så för alla, och det tycker jag är bra. Jag är tyvärr i det fallet alldeles för självmedveten och kan inte rycka på axlarna åt vad andra tycker, när de tittar eller reagerar (även om det förstås i många fall också handlar om ens egna nojor och kanske inte är så att andra detaljgranskar alla andras kroppar och outfits). De är egentligen helt idiotiskt att gå runt på sommaren och svettas för att man vägrar ha linne eller shorts, för det är inte som att andra inte ser att man är tjock bara för att man draperar sig i tyg från halsen till fotknölarna. Plus - inte så fräscht att vara genomsvettig så att det syns. För mig har det blivit lättare nu när jag tycker att jag ser ok ut i t-shirt eller shorts. Eller ok...jag känner mig kanske inte helt bekväm med sladdrigt gäddhäng eller blekfeta ben, men jag kan ändå gå ut så en varm dag utan att må dåligt mentalt.
Det blir mindre svettigt så och det är en enorm frihetskänsla för mig.
Dels innebär övervikt ibland att man har kroppskomplex och inte gärna visar upp sina feta armar, sina feta ben, sin tjocka mage eller vad det nu är man nojar över. Det är självklart inte så för alla, och det tycker jag är bra. Jag är tyvärr i det fallet alldeles för självmedveten och kan inte rycka på axlarna åt vad andra tycker, när de tittar eller reagerar (även om det förstås i många fall också handlar om ens egna nojor och kanske inte är så att andra detaljgranskar alla andras kroppar och outfits). De är egentligen helt idiotiskt att gå runt på sommaren och svettas för att man vägrar ha linne eller shorts, för det är inte som att andra inte ser att man är tjock bara för att man draperar sig i tyg från halsen till fotknölarna. Plus - inte så fräscht att vara genomsvettig så att det syns. För mig har det blivit lättare nu när jag tycker att jag ser ok ut i t-shirt eller shorts. Eller ok...jag känner mig kanske inte helt bekväm med sladdrigt gäddhäng eller blekfeta ben, men jag kan ändå gå ut så en varm dag utan att må dåligt mentalt.
Det blir mindre svettigt så och det är en enorm frihetskänsla för mig.
Så jag kan nog njuta mer av värmen nu än för ett år sen, men ändå...fick jag välja skulle det vara cirka 22 grader och fläkta en mild bris hela sommaren. Soligt ibland och lite molnigt ibland. Sen regna på nätterna nån timme. Så luften blir frisk på morgonen. Perfekt väder för mig. Men jag är ingen vädergud, så jag får finna mig i läget precis som alla andra. Sensommaren brukar vara min bästa tid. Får se om det blir så denna sommar också.