Lucifer must die

Även om jag känner flera personer som gjort en gastric bypass så känner jag mig lite ensam i detta ibland. De flesta har ju gjort sina för 4-5 år sen och det är liksom gamla nyheter för dem och det känns som om de liksom lite förträngt det som var jobbigt eller som man undrar över i början.

Jag tycker också att de kunde ha givit lite mer info på sjukhuset om hur det kan kännas direkt efter, och att man får räkna med att ha ont och ha svårt att få i sig allt man ska, att vikten kan stå still osv.
Nu känns det som om jag har blivit överdrivet nojig att det är nåt som är fel då jag först hade så ont, sen hade svårt att äta och nu står still i vikt. Men när jag börjar läsa flera olika bloggar om gastric bypass så ser jag ju att alla de sakerna är vanliga efter operation.

Hmm, det känns som att man fått lite dubbla budskap hela tiden.
På första infon så var de jättenoga med att berätta om allt som kunde gå fel och hända efter operation, så där så man verkligen kände att de ville markera att det inte var nån quick fix och att det finns risker, och att man skulle tänka igenom detta noggrant. Nästan skrämselpropaganda.
När man var på dietistinfon var det mycket så där också "ni får absolut inte göra si eller så, för då blir ALLT förstört".

Men sen på infon inför själva operationen så tyckte jag att det var nästan tvärtom, så där som att "det här är bara en liten titthålsoperation och sen kör ni bara på och alla kommer att rasa i vikt så det behöver ni inte ens tänka på". Förvisso uppskattade jag den där "inget fjäsk"-stilen där det i princip var: ni ska upp direkt efter operation, ni ska röra på er, ni får inte ligga i sängen, ni får själva se till att få i er mat utifrån schemat ni får, ni åker hem dagen efter operation och så fort ni kunnat kissa och så kommer ni hit på efterkontroll.
Typ "andra som ni kommer att dela sjuksal med är ofta väldigt sjuka. Det är inte ni".
Men då fick man även intrycket av att det knappt skulle bli nåt enda problem, vilket inte riktigt är sant.

Så jag var nästan överdrivet pepp efter min operation och ville genast upp, dricka, kissa och upp till avdelningen. Vara duktig och inte en gnällig tjockis. Jag traskade runt i korridoren och satt i dagrummet på kvällen, skedade i mig vatten duktigt under dagen och var på det hela taget så himla paff över att det inte kändes nåt alls i magen. Men det kraschade lite dag två och sen var det minst 3-4 dagar när jag mådde skit och ångrade allt. Eftersom jag fått intrycket av att man inte skulle ha ont, verkligen inte skulle ligga i sängen och vila och att det skulle funka att få i sig flytande utan problem blev jag helt förtvivlad över mina magkramper, att det var hemskt jobbigt att gå till Apoteket och hem första dagen samt att jag inte fick i mig en latte ens (och långt ifrån det man skulle i flytande näring). Klart man blir nojig då! Jag kände mig supermisslyckad!

Nu känner jag mig lite mer lugn när jag läst många olika berättelser om hur det kan vara direkt efter operation. Se vad folk har ätit och hur det har gått framåt för dem. Jag känner verkligen att jag behöver mycket info. Så funkar jag. Jag vill hellre veta de dåliga eller tuffa sakerna också, för då kan jag ta det mycket bättre när det inte går så bra. "Jaha, andra har också känt så här och sen mådde de bättre".

Så mitt tips är helt klart att prata med såna som gjort operationen hyfsat nära i tid (jag har fått bra råd av de andra också, men som sagt - jag tror man glömmer hur det var i början efter ett tag) eller att läsa bloggar.

Jag har listat några under Länkar här på min blogg, och tar gärna emot tips på fler!