Lucifer must die

Vikten står still (ja, jag väger mig varje morgon...fortfarande) och det stör mig. Hur kan man äta nästan inget alls och inte gå ner i vikt? Tänk om jag gör nåt fel? Blir nojig att jag äter för mycket (fast jag vet att jag inte gör det). Äter jag fel saker? Rör jag på mig för lite?

Till middag åt jag en pytteportion med lite vitt kött från en grillad kyckling, en matsked potatissallad och grönsaker. Kunde inte äta upp allt, och blev framför allt väldigt mätt.
Sen tog jag en smoothie som kvällsmål och åt även en knäckemacka med skinka lite senare, eftersom jag var uppe väldigt sent.

Just nu känns det inte roligt alls. Jag har inte direkt ont när jag äter längre, men det liksom svider lite i magen och ibland sticker det till. Och jag blir otroligt rapig så fort jag har ätit och känner hur det bubblar, bråkar och röjer runt i magen i princip så fort jag dricker en mun vatten. Det känns väldigt obekvämt. Jag känner mig också proppmätt i många timmat efteråt, eller liksom inte mätt heller - mer "full i magen" samtidigt som det kan suga till, som om jag varit hungrig, ganska nära efter måltiden. Det är inte samma sak som förut. Jag har ingen koll på vad som betyder hungrig och vad som betyder mätt. Jag blir förvirrad. Förut åt jag alltid nåt när jag kände att det inte kändes riktigt bra. För säkerhets skull liksom. Nu är det tvärtom. Jag undviker att äta för att jag är rädd för att få ont, att jag ska äta nåt som är fel eller må dåligt på nåt sätt. Allt med ätandet känns bara jobbigt.

Samtidigt vill jag äta. Jag tänker på mat och vad jag ska äta sen och saker jag är sugen på. Men mat känns jobbigt och komplicerat också. Jag är nojig över att få i mig fel saker, att jag äter för snabbt eller för lite, eller för mycket.
Jag vill börja träna, men är fortfarande väldigt trött och vet att jag måste vänta några veckor till.
Jag är besviken över att inte ha blivit av med alla mediciner (fast jag fattade väl att det inte skulle gå så fort) och att blodsockret fortfarande inte är riktigt bra.
Jag tycker att inget smakar gott. Inte äckligt heller. Bara ointressant.

 

Jag känner mig också otacksam som har såna här tankar. Nu har jag fått göra den här operationen, ska jag verkligen gnälla över de där sakerna då? Jag mår inte dåligt. Jag mår bara inte så bra heller.
Innerst inne vill jag helst börja äta pulver igen. Det var enkelt och kändes bra i kroppen, och jag gick ner i vikt.

 

Jag vet att jag måste lära mig hur det funkar nu, och testa och inte ha så dåligt tålamod. Men jag vill samtidigt känna att det här var rätt beslut och att det går åt rätt håll, och att det kommer att fungera framåt. Just nu är det si så där med rutinerna. Har svårt att få i mig vatten mellan måltiderna och har svårt att hinna med alla mål.

Försöker läsa i andra GBP-opererades bloggar på nätet, men det är antingen värsta skräckhistorierna om tarmvred, gallstensanfall och andra komplikationer eller så är det bara "jippie, nu börjar mitt nya liv" och allt rullar som på räls med nya matvanor, att man kan äta allt och att vågen tickar nedåt i jämn takt.
Jag försöker verkligen att bara ha positiva tankar, men halkar lätt in på de oroliga.

Nu ska jag ge mig ut på en promenad i det fina vårvädret och sen gå och handla lite mer grönsaker och mellanmålsgrejer så att jag i alla fall inte har brist på det hemma.