Små steg framåt

Jag känner mig väldigt nöjd just nu, för idag känns det som om jag tog flera kliv framåt på en gång. Dels åt jag lunch på stan och dels var jag hemma hos kompisar och fikade och käkade middag hos dem, utan missöden (har inte märkt nåt hittills i alla fall). Det bästa var att jag smakade på allt, men åt väldigt långsamt och lite. Och magen verkade acceptera det.

Till lunch gick vi till ett ställe där vi brukar käka där de har nåt som heter hälsotallrik (kyckling, bulgur, grillade grönsaker och tzatziki). Jag åt max en fjärdels portion och det kändes hur bra som helst. Jag valde det med mest protein och skippade kolhydraterna helt. Jag har bestämt att jag ska äta lite mindre än vad jag känner mig mätt på (även om jag fortfarande inte direkt känner vad jag skulle kalla hunger eller mätthet) eftersom det oftast då är som att jag redan ätit för mycket. Jag tänker att för mig är det bättre att vänja mig vid att äta mindre än jag tror att jag "behöver" och hellre ta ett mellanmål om det sen känns som att det ändå blev för lite. Hittills har det funkat bättre för mig eftersom jag dels inte får den där "magen är full"-känslan som inte är så behaglig och jag dels inte nojar över att jag äter för mycket. Dessutom är det svåra för mig just att finna mig i att man inte äter så mycket åt gången, och det är det jag behöver öva på nu. Även mentalt.
Förut tyckte jag att det var jättestressande att vara hungrig, och nu tycker jag att det är jättestressande att vara "mätt" (som i den nya sortens mätt). Men det första har inte riktigt försvunnit ur hjärnan. Så det är båda på en gång.

Sen var vi hemma hos kompisar som bjöd på fika och jag åt en pytteliten bit mjuk kaka och drack en liten latte, samt smakade en tugga av en annan kaka (hade innan operationen tänkt att jag skulle ducka allt sött helt, men har nu tänkt om. Jag kan smaka nån gång i såna situationer, men i mitt vardagsliv har jag ingen plan på att "slösa" kalorier på det).

När det egentligen var dags för mitt mellanmål hade jag med mig en Brämhults grönsaksjuice som jag drack lite av och varvade med vatten, medan de andra fikade mer. (Jag visste inte riktigt vad de skulle bjuda på, så jag hade med mig lite eget - typ den, en Naturdiet shake och en soppa, utifall att).

När det var dags för middag var det kyckling (igen) med grönsaker och tortillabröd till. Jag testade lite av brödet, men det kändes inte helt hundra så jag åt bara kyckling och grönsaker, och det funkade ypperligt. Liksom portionsstorleken.

Testade att smaka kolsyrad dryck också, men det är för tidigt och kändes bara konstigt. Fast det är jag jättesugen på och saknar en massa (mmm....kall pepsi max), men tror att det nog kanske kan göra ont i magen om jag skulle dricka mer än en mun. Fick lite den känslan av bara det lilla jag fick i mig. Jag fick även smaka en sipp vin från makens glas och det var också så där "gott, men jag vill inte ha än på ett tag".

Det var kanske den bästa känslan av alltihop, att det inte alls bekom mig att de andra fikade och åt en massa goda kakor, käkade snacks, tog om av maten och drack vin. För jag var nöjd med det jag åt, kände att jag inte orkade mer, inte var sugen och hade ändå utan problem kunde ta en smakbit eller en mun och var glad för det.

Kanske blir jag lite modigare nu, och vågar testa fler saker. Och även utanför hemmaplan.
Hjälper till att jag inte hela tiden känner det som att "nu kommer det att göra ont" när jag äter eller dricker, så som det var i början. Visst, jag ska inte säga att det inte känns nåt alls, för det gör det fortfarande. Men det funkar fler gånger än det inte funkar.

Små steg åt rätt håll alltså (och idag flera ganska stora).
Hoppas nu att jag inte vaknar med magknip i natt eller så.



Perfekt bjudmiddag för mig - pulled chicken med nåt slags asiatisk touch. Smarrigare än det ser ut på min dåliga bild.