Lucifer must die

Det blev 9600 steg idag, så jag nådde inte riktigt målet. Men det inkluderade ändå en kort och en lång promenad, så jag tycker att det känns bra ändå. Plus att idag fick jag en del "träning" genom att kånka möbler och kartonger.
Kommande vecka kommer att vara något stökig, stressig och full av saker som kräver energi. Både på jobbet och på fritiden. Jag ser inte fram emot det och har ingen aning om hur jag även ska hinna promenera och köra mitt träningsprogram. Men det är bara att göra så gott man kan. Lunchpromenader kan vara ett sätt att  i alla fall gå några extra steg.

Det funkar faktiskt bra för mig med stegräknaren. När vi är ute på kvällspromenader försöker vi hitta nya vägar att gå och jag som alltid annars har velat gå så raka vägen det går eller ha ett särskilt mål vart vi ska tycker att det är helt ok att gå åt ett håll eller en stig som vi inte riktigt vet vart den leder. Om det blir lite längre än vi tänkt från början är det bara bra. Blir ju fler steg.
Ska försöka mäta upp lite olika rutter och ha några varianter beroende på tid och ork.
Tror att det är bra om man kan gå ungefär samma sträcka ett tag så att man kan jämföra tiden framåt. Det är också ett sätt att se att det "går framåt". Och sånt behöver jag just nu.

Jag har faktiskt haft mer energi och ork än på länge de senaste dagarna. Det känns bra! Det är klart att när kroppen har färre kilon att släpa på blir det lättare och enklare att röra sig. Har heller inte lika ont i höfterna och fötterna som jag hade precis innan operation. Kan också bidra att man haft ledigt från jobbet mer än två dagar på raken.

Och äntligen börjar det lossna på vågen. Men jag vill inte ropa "hej" ännu. Jag väger mig inte varje dag längre. Jag lägger inte heller in allt i kaloriappen och räknar kalorier utan koncenterar mig på mängden mat, antalet mål och att äta långsamt. För första gången sen operationen känner jag mig lite mer avslappnad. Att gå långa promenader ger mig lite annat fokus, vilket jag tror är bra för mig just nu.