Klädångest
Men jisses vad detta med kläder börjar bli komplicerat nu då. Förut var jag inte så petig med kläderna iom att jag tänkte att jag fick vara glad om nåt passade.
Nu går jag håglöst och tittar på kläderna i "tjockisrutan" men tycker allt är trist, omodernt och fult. Jag är fortfarande för stor för att bara gå till vanliga avdelningen och plocka på mig nåt. Dessutom får jag ingen kläm på vad jag har för storlekar på saker nu. Förut tog jag alltid XL eller större. Nu när jag köpte ett par träningstights i L var de alldeles för lösa, men sen när jag köpte nåt slags shape-trosor och tog M så fick jag inte upp dem över låren ens (brukar inte vara nåt problem för mig att saker är för små där, iom att jag är magtjock - inte så stor om lår eller rumpa). BH är också knepigt, när jag gått ner i storlek så ser jag helt plattbröstad ut. Gahh. Mina sluttande axlar syns ännu mer sen jag börjat gå ner. Är nästan ännu mer obekväm med min kropp nu än jag var förut, eftersom jag liksom inte känner igen den. Jag provar gamla kläder och märker att de sitter löst och en del ser verkligen inte bra ut. Men samtidigt går jag ännu inte i normala storlekar.
Jag är liksom fortfarande en tjock tjockis för andra, men för mig själv så väger jag nu mindre än jag gjort på många år så jag känner mig på ett sätt "smal", men på ett annat sätt minst lika fet som jag kände mig förut. Det är svårt att förhålla sig till det jag ser i spegeln och känner på mina kläder. Jag har verkligen fobi för att ha för små kläder och att nåt ska sitta tight över magen eller vara för kort. Jag vill verkligen inte lura mig själv där och börja klä mig i kläder som sitter illa för att jag så gärna vill "komma i" nåt i mindre storlek.
Jag vill helst inte köpa kläder alls eftersom jag inte vill ha trista tjockiskläder nåt mer. Jag är så less på det. Samtidigt måste jag ha nåt att ha på mig under tiden jag går ner. Just nu känner jag mig nästan sjavig iom att allt sitter lite knepigt och ser urväxt ut (även det jag köpt nytt). Mitt hår börjar också se lite ledset ut (även om det inte blivit nåt riktigt sånt där stort håravfall - peppar, peppar - som andra snackat om), så jag känner mig allmänt blek, sladdrig och sliten. Jag hoppas verkligen att lite sol, träning och några klädesfynd ska få mig på humör snart.
Min allmänt omotiverade sinnesstämning beror nog en del på att jag har blivit förkyld och har en infektion i kroppen. Kan därför inte träna just nu, och då blir jag lite rastlös och deppig.
Nu går jag håglöst och tittar på kläderna i "tjockisrutan" men tycker allt är trist, omodernt och fult. Jag är fortfarande för stor för att bara gå till vanliga avdelningen och plocka på mig nåt. Dessutom får jag ingen kläm på vad jag har för storlekar på saker nu. Förut tog jag alltid XL eller större. Nu när jag köpte ett par träningstights i L var de alldeles för lösa, men sen när jag köpte nåt slags shape-trosor och tog M så fick jag inte upp dem över låren ens (brukar inte vara nåt problem för mig att saker är för små där, iom att jag är magtjock - inte så stor om lår eller rumpa). BH är också knepigt, när jag gått ner i storlek så ser jag helt plattbröstad ut. Gahh. Mina sluttande axlar syns ännu mer sen jag börjat gå ner. Är nästan ännu mer obekväm med min kropp nu än jag var förut, eftersom jag liksom inte känner igen den. Jag provar gamla kläder och märker att de sitter löst och en del ser verkligen inte bra ut. Men samtidigt går jag ännu inte i normala storlekar.
Jag är liksom fortfarande en tjock tjockis för andra, men för mig själv så väger jag nu mindre än jag gjort på många år så jag känner mig på ett sätt "smal", men på ett annat sätt minst lika fet som jag kände mig förut. Det är svårt att förhålla sig till det jag ser i spegeln och känner på mina kläder. Jag har verkligen fobi för att ha för små kläder och att nåt ska sitta tight över magen eller vara för kort. Jag vill verkligen inte lura mig själv där och börja klä mig i kläder som sitter illa för att jag så gärna vill "komma i" nåt i mindre storlek.
Jag vill helst inte köpa kläder alls eftersom jag inte vill ha trista tjockiskläder nåt mer. Jag är så less på det. Samtidigt måste jag ha nåt att ha på mig under tiden jag går ner. Just nu känner jag mig nästan sjavig iom att allt sitter lite knepigt och ser urväxt ut (även det jag köpt nytt). Mitt hår börjar också se lite ledset ut (även om det inte blivit nåt riktigt sånt där stort håravfall - peppar, peppar - som andra snackat om), så jag känner mig allmänt blek, sladdrig och sliten. Jag hoppas verkligen att lite sol, träning och några klädesfynd ska få mig på humör snart.
Min allmänt omotiverade sinnesstämning beror nog en del på att jag har blivit förkyld och har en infektion i kroppen. Kan därför inte träna just nu, och då blir jag lite rastlös och deppig.