Lucifer must die

Jag försummar denna blogg med jämna mellanrum, men det är nog för att jag ligger lite lågt på denna front. Eller inte. Beror på hur man ser det. Jag äter duktigt shakes till frukost och lunch nästan varje dag och soppa till middag. Men det slinker ju gärna ner ett och annat emellan och träningen har ännu inte kommit igång.

Däremot stör jag mig ju som alltid på andra människor i denna fråga. Som sagt så snackar jag inte om detta på jobbet, även om några vet om mitt "projekt" - dels några som själva håller på med liknande aktiviteter eller såna som läst det här, men så är det några få som jag inte egentligen tagit upp det med som ändå snappat det.
Det är helt ok, men givetvis uppstår det genast såna där saker som är orsaken till att jag inte snackar om det. Jag vill inte ha några kommentarer. Särskilt inte från magra människor.

Efter ett segt möte bestämde jag och en kollega att vi skulle gå ut och köpa varsin latte och muffins till fikat. En annan kollega, som jag inte tagit upp detta med - men som ändå vet om det efter visst noterande av mina tränings- och matvanor, skall förstås genast säga "Jaha, ska du köpa fikabröd. Hur går det då med din diet?" och samma sak när jag en dag förra veckan gick med ut och käkade asiatisk buffé (ja, det går att välja vegosaker och sånt med låg fetthalt öven på buffé) på lunchen och hon ursäktade att hon "lockat med mig på dåligheter".
Alltså, det är en person jag gillar och som jag vet inte har något ont uppsåt, men det stör mig ändå.
Jag tycker att det är respektlöst. Jag är en vuxen person och om jag vill äta femton pizzor en dag och vetekli nästa dag så är det helt upp till mig. Ingen annan än jag drabbas av det. Ingen kommenterade ju vad jag åt och inte åt när jag helt uppenbart inte försökte gå ner i vikt. Vad är dealen liksom? Är det för att hjälpa mig? Typ "du har då ingen karaktär" eller "du kanske inte vet det men muffins och sprit är det mer kalorier i än lättmjölk?".
Det där funkar inte på mig. Tvärtom faktiskt. Om nån kommenterar vad jag äter (implicit att jag inte borde äta det) blir jag trotsig och gör precis tvärtom. "Jo, jag ska ha en muffins. Jag ska ha två. Jag ska fan ha tusen jävla muffins".
Just därför finns det ingen effekt för mig att trumpeta ut mitt viktprojekt, för den effekt som vissa vill ha att det gör att de måste impa på alla runt omkring och få kommentarer om hur ståndaktiga de är och hur duktiga de är, det skiter jag i. Det här är min ensak.

Sen stör det mig att det ofta är personer som helt uppenbart inte har några viktproblem som alltid är de som ska kommentera mest. Vad fan vet du om det här? vill jag bara säga.

Det var inte på grund av detta, men när jag väl hade köpt min gigantiska amerikanska kärleksmums-muffins så tog det bara ett par tuggor innan jag var nöjd. Resten åkte i soporna. Men det stör mig ändå. Jag vill verkligen inte behöva göra nån markering när det gäller det här. Va fan ska man säga liksom? Orkar inte vara bitchig och bara "men skit du i det" samtidigt som jag på ett plan faktiskt tar illa upp. Jag vill verkligen inte att nån annan ska lägga sig i vad jag äter och inte.
Varken om det är för att jag äter nåt nyttigt eller nåt onyttigt.
dessutom tycker jag att om man orkar lägga energi på att kommentera om nån äter en muffins så får man fan lägga några sekunder på att säga nåt nice om det jobb som lagts ned på att gå ner tio kilo, och som helt uppenbart också har manifesterats synligt och gett samma chans till positiva kommentarer. Det är nog det som stör mig mest. Att det ska vara så ok att sänka nån som faktiskt försöker.
Men jag behöver inte glada tillrop, men då ska jag fan inte behöva ta det andra heller.