Yes I am
Jag är duktig! Ja, det är jag.
Idag var en väldigt lång dag och jag kom hem till något av ett kaos (och en väldigt förkyld make). Min impuls var att tröstäta en chokladkaka (ja, jag köpte så klart en och sen gav jag den till min man. Inte heller var jag intresserad av glassen eller juicen jag köpt till honom, utan åt en skål med blåbär och hallon till kvällssnacks), men istället gick jag ut på en promenad.
En lång promenad. Ensam. Jag gick en runda som var ganska lång, och när jag tittade på stegräknaren tänkte jag "kom igen nu, lite till orkar du. Give me 10.000 steg!". Så jag gick ännu längre än senast.
Var helt matt när jag kom hem, och den sista biten var jag rätt trött i fötterna. Men jag fick frisk luft, rensade tankarna, kände mig superduktig samt kände ändå att jag hade mer studs i de sista stegen är jag förut kunde ha ens i början av en kort promenad.
Ytterligare en sak som motiverade mig att ge mig ut trots att det varit gott att bara sätta sig i soffan var att jag tänkte att det kommer att komma dagar då jag inte hinner eller verkligen inte orkar gå ut och gå, och när jag kände efter var inget av skälen uppfyllda idag.
Idag var en väldigt lång dag och jag kom hem till något av ett kaos (och en väldigt förkyld make). Min impuls var att tröstäta en chokladkaka (ja, jag köpte så klart en och sen gav jag den till min man. Inte heller var jag intresserad av glassen eller juicen jag köpt till honom, utan åt en skål med blåbär och hallon till kvällssnacks), men istället gick jag ut på en promenad.
En lång promenad. Ensam. Jag gick en runda som var ganska lång, och när jag tittade på stegräknaren tänkte jag "kom igen nu, lite till orkar du. Give me 10.000 steg!". Så jag gick ännu längre än senast.
Var helt matt när jag kom hem, och den sista biten var jag rätt trött i fötterna. Men jag fick frisk luft, rensade tankarna, kände mig superduktig samt kände ändå att jag hade mer studs i de sista stegen är jag förut kunde ha ens i början av en kort promenad.
Ytterligare en sak som motiverade mig att ge mig ut trots att det varit gott att bara sätta sig i soffan var att jag tänkte att det kommer att komma dagar då jag inte hinner eller verkligen inte orkar gå ut och gå, och när jag kände efter var inget av skälen uppfyllda idag.