Restart
Saker rullar på. Nu börjar jag själv se i spegeln att jag ser annorlunda ut. Och jag får mycket kommentarer. Typ varje dag. Har också fått den där "nu får du väl snart sluta gå ner i vikt" (ehh, typ som om man vore anorektiker. Jag skulle kunna gå ner 20 kilo till och inte vara underviktig, så låt mig påpeka att jag inte är i närheten av att behöva sakta ned viktnedgången). Jag är som vanligt lite kluven till det där att folk kommenterar (jaha, så NU passar det att ge komplimanger - bara för att jag har lite mindre kroppsfett, är det allt som spelar roll alltså?), men samtidigt vill jag faktiskt bara vara glad just nu. Jag orkar inte analysera allting så mycket. Folk vill väl bara vara bussiga och säga nåt snällt. Och att bekräfta att nån gått ner i vikt är typ det snällaste de flesta kan tänka sig. Så jag kanske bara ska tänka så.
Jag går ner i vikt och det är bra för mig. Punkt.
Livet förändras på vissa sätt på grund av det. På andra inte alls. Visst kan det kännas lite konstigt att folk i min omgivning mest är intresserad av en aspekt och inte de andra, men så är det väl när det gäller mycket. De som fattar fattar och de som inte gör det förstod inte ens hur grundproblemet såg ut, så det är kanske lika bra att de bara tror att detta handlar om antal kilo på vågen.
Jag går ner i vikt och det är bra för mig. Punkt.
Livet förändras på vissa sätt på grund av det. På andra inte alls. Visst kan det kännas lite konstigt att folk i min omgivning mest är intresserad av en aspekt och inte de andra, men så är det väl när det gäller mycket. De som fattar fattar och de som inte gör det förstod inte ens hur grundproblemet såg ut, så det är kanske lika bra att de bara tror att detta handlar om antal kilo på vågen.
Nåt annat. Jag hittade en kartong med gamla Viktväktar-grejer och insåg att jag varit med där sjukt många gånger genom åren. Och alltid sparat allt eftersom jag liksom var inställd på att det skulle behövas igen. Nu kände jag bara "nej, jag kommer aldrig mer att vara med i Viktväktarna. Jag slänger allt!". Samma med alla kokböcker med olika dieter. De recept jag använder för att jag gillar dem kan jag ändå utantill och jag behöver inte en massa saker som påminner mig om alla bantingsförsök. Jag är färdig med det där nu. Inte för att jag inte tror att jag skulle kunna gå upp i vikt, men jag vill inte hålla på med dietsekter och kurser och metoder och points och kaloritabeller. Jag ska träna och äta det som min kropp mår bra av. Oavsett. Det är mitt enda mål. Inte x antal kilon eller att gå i nån grupp och prata om allt jag gör som är fel eller väga mig och få en stjärna i ett häfte. Jag är färdig med det där.
Det var både läskigt och enormt skönt att packa ihop allt i en påse och bara slänga allt. Det är nästan som en ännu större lättnad för kroppen än att tappa kilon. Att göra sig av med alla nedtyngande tecken på ansträningar och misslyckanden. Jag blir också chockad över att se foton på mig själv från den period när jag var som störst. Jag vet knappt vad jag vägde då. Men säkert upp emot 40 kilo mer än nu. Det var kanske 15 år sen, men jag blir ändå ledsen. Jag har liksom inte ens orkat se de fotona förrän nu. Men det är så deppigt att inse att jag var såg ut så, och inte mådde så bra. Jag är så enormt glad att det har vänt och att jag är nån annan stans nu. Att jag tog det här steget till slut.
Det var både läskigt och enormt skönt att packa ihop allt i en påse och bara slänga allt. Det är nästan som en ännu större lättnad för kroppen än att tappa kilon. Att göra sig av med alla nedtyngande tecken på ansträningar och misslyckanden. Jag blir också chockad över att se foton på mig själv från den period när jag var som störst. Jag vet knappt vad jag vägde då. Men säkert upp emot 40 kilo mer än nu. Det var kanske 15 år sen, men jag blir ändå ledsen. Jag har liksom inte ens orkat se de fotona förrän nu. Men det är så deppigt att inse att jag var såg ut så, och inte mådde så bra. Jag är så enormt glad att det har vänt och att jag är nån annan stans nu. Att jag tog det här steget till slut.
Därför har jag också bestämt mig för att nu när allt äntligen börjat komma in i normalläge igen så ska jag fokusera mer på vardagliga rutiner. Lägga mer tid på mig själv och unna mig att få må bra. Jag är egentligen sjukt impad av att jag klarat av det här så bra som jag gjort trots att jag bott i kappsäck nästan ända sen operationen och haft tusen andra saker att tänka på och oroa mig över och inte kunnat lägga hela min energi på det som jag borde ha fått prioritera. Men man kan inte alltid välja hur det ska bli och att kriser och motgångar inte kommer när man skulle ha varit bäst rustad att ta dem. Jag har förvånansvärt ofta kunnat visa både till mig själv och andra att jag väljer det som är bra för mig på lång sikt. Att det är viktigare att jag mår bra än att vara duktig, fixa allt och sätta allt annat före min kropps behov. Jag behöver vila, träna, äta rätt och känna efter vad som fungerar för mig.
Men nu är jag väl lite i det läget jag borde ha varit i när jag kom hem nyopererad - att jag faktiskt har alla praktiska möjligheter att ta tag i de saker jag vill fokusera på. Laga min egen mat, göra matlådor, ha saker i frysen, göra matsedlar och planera mer. Jag har också bestämt mig för att "börja om" med maten, för nu äter jag väldigt sporadiskt och lite av varje - utan att ha nån plan. Iofs tränar jag väldigt mycket nu, så det är inget problem när det gäller vikten, för det har lossnat på riktigt den senaste månaden. Men jag har ganska mycket problem med att jag äter för snabbt och sen blir trött, mår illa och känner mig helt kass. Har börjat reagera på en massa sorts mat jag kunnat äta hela tiden. Mår illa och känner mig proppmätt och däst. Känns också som maten passerar systemet väldigt snabbt och att jag tillbringar lite för mycket tid på toa och allt som kommer ut luktar värre än kloak (well, kanske för mycket info. Men det är faktiskt ingen hit...).
Jag vill verkligen lägga lite mer tid på måltiderna och inte stressa i mig maten eller glömma att äta. I perioder är jag helt anti mat för att jag tycker att det tar för lång tid och är jobbigt, och får tråkiga konsekvenser. Jag funderar faktiskt på att ta en omgång med pulver eller shakes för att må bättre igen. För att testa magen. Jag skiter i om det inte är "tänkt så" för det är inte själva kalorikontrollen jag är ute efter utan att slippa få magont och känna mig så slö efter jag ätit. Jag kommer dock never ever att käka purémat igen och soppor har jag ännu lite svårt för. Däremot tyckte jag att både pulver och shakes var ok, så jag har inga såna negativa känslor inför det. Jag tänker pulver, shakes, frukt och smoothies. Kanske keso. En eller två veckor, och sen börja från början och ta tid när jag äter och tugga långsamt och inte dricka (vilket jag gör utan problem nu). Plus liksom lägga på olika matvaror efter hand för att se vad det är som inte funkar. Nu känns det slumpmässigt. Ena dagen äter jag pytteportioner eller få mål och nästa dag äter jag som vem som helst. Det känns skumt att jag mår bra av viss mat en dag och nästa är det helt fel. Jag vet inte längre vilken sorts mat jag kan eller ska äta, och blir väldigt anti. Äter jag för lite kan jag inte träna och får blodsockerfall. Jag har också problem med järnbristen och att dosen för min blodtrycksmedicin eventuellt är för hög. Jag blir galet yr hela tiden och ska få göra en sån där blodtrycksmätning under ett dygn för att kolla hur det ligger. För när jag är på koll ligger det helt normalt eller bra. Varken för högt eller lågt.
Men nu är jag väl lite i det läget jag borde ha varit i när jag kom hem nyopererad - att jag faktiskt har alla praktiska möjligheter att ta tag i de saker jag vill fokusera på. Laga min egen mat, göra matlådor, ha saker i frysen, göra matsedlar och planera mer. Jag har också bestämt mig för att "börja om" med maten, för nu äter jag väldigt sporadiskt och lite av varje - utan att ha nån plan. Iofs tränar jag väldigt mycket nu, så det är inget problem när det gäller vikten, för det har lossnat på riktigt den senaste månaden. Men jag har ganska mycket problem med att jag äter för snabbt och sen blir trött, mår illa och känner mig helt kass. Har börjat reagera på en massa sorts mat jag kunnat äta hela tiden. Mår illa och känner mig proppmätt och däst. Känns också som maten passerar systemet väldigt snabbt och att jag tillbringar lite för mycket tid på toa och allt som kommer ut luktar värre än kloak (well, kanske för mycket info. Men det är faktiskt ingen hit...).
Jag vill verkligen lägga lite mer tid på måltiderna och inte stressa i mig maten eller glömma att äta. I perioder är jag helt anti mat för att jag tycker att det tar för lång tid och är jobbigt, och får tråkiga konsekvenser. Jag funderar faktiskt på att ta en omgång med pulver eller shakes för att må bättre igen. För att testa magen. Jag skiter i om det inte är "tänkt så" för det är inte själva kalorikontrollen jag är ute efter utan att slippa få magont och känna mig så slö efter jag ätit. Jag kommer dock never ever att käka purémat igen och soppor har jag ännu lite svårt för. Däremot tyckte jag att både pulver och shakes var ok, så jag har inga såna negativa känslor inför det. Jag tänker pulver, shakes, frukt och smoothies. Kanske keso. En eller två veckor, och sen börja från början och ta tid när jag äter och tugga långsamt och inte dricka (vilket jag gör utan problem nu). Plus liksom lägga på olika matvaror efter hand för att se vad det är som inte funkar. Nu känns det slumpmässigt. Ena dagen äter jag pytteportioner eller få mål och nästa dag äter jag som vem som helst. Det känns skumt att jag mår bra av viss mat en dag och nästa är det helt fel. Jag vet inte längre vilken sorts mat jag kan eller ska äta, och blir väldigt anti. Äter jag för lite kan jag inte träna och får blodsockerfall. Jag har också problem med järnbristen och att dosen för min blodtrycksmedicin eventuellt är för hög. Jag blir galet yr hela tiden och ska få göra en sån där blodtrycksmätning under ett dygn för att kolla hur det ligger. För när jag är på koll ligger det helt normalt eller bra. Varken för högt eller lågt.
Kroppen hänger inte riktigt med. Men nu känns det som om huvudet börjar göra det.