Rensa garderoben

Idag kastade jag tre av mina favorittröjor/toppar/blusar som jag känt mig "minst fet" i de senaste åren. Dels så är de mycket för stora nu och dels syns det att de är ganska välanvända (för att uttrycka det milt). Men det känns ändå läskigt! Jag får nästan lite ångest över att kasta mina trygga gamla kläder som jag kunnat gömma kroppen i. Det var såna där kläder som jag alltid kunde ha när jag kände mig tjock och ful eftersom de var lite mer smickrande än mycket annat jag har i garderoben. Nu tänker jag mer "äsch, jag får väl köpa nåt nytt om jag behöver". För att jag vet att det går.

Det har varit så många år när jag köpt kläder utifrån vad jag fått på mig och vad som sitter "minst" illa. Dessutom har jag vetat att det kan gå en säsong eller två utan att jag kan få tag på kläder som passar och känns ok. Ibland har jag hamstrat tights eller andra plagg när jag hittat nåt i rätt storlek och ok passform, bara för att jag vet att det varit så svårt att hitta kläder.
Då kan jag ändå tänka mig hur jobbigt det är när man är större än största storleken i "tjockisrutan". Det finns ju ändå upp till 2-3 XL på Kapp-Ahl, Lindex och i alla fall förut även på H&M (är det bara jag, eller har de allt mer börjat skita i sina kunder som drar större storlekar? Lite lustigt med tanke på att de var de första som började med ett eget Plus-märke, BiB - Big is Beautiful. Men de verkar ju inte vilja bli förknippade med tjockisar längre).

Jag tycker att det verkar som om de som drar större storlekar och är modeintresserade får vända sig utomlands och till nätbutiker för att hitta snygga kläder. Nu är det mycket lättare att köpa kläder så i alla fall, och det är väl en tröst - även om det känns onödigt krångligt ibland. Jag minns med rysningar hur illa det var under min uppväxt när det inte fanns det utbudet i vanliga affärer alls, och nätshopping var inte uppfunnet (jo, sååå gammal är jag) så man handlade möjligen på postorder. Jag fick sällan på mig kläder som jag ville ha (turligt nog hade jag min minst tjocka period på högstadiet), men både när jag var yngre än så och sen när jag gick på gymnasiet var det småjobbigt att vara så fläskig eftersom det var ett glapp mellan de kläder jag ville ha och de jag kunde ha.
 
Jag kan fortfarande inte gå in i vilken affär som helst och tro att jag ska kunna komma i deras kläder, men sakta men säkert börjar jag i alla fall titta lite och prova ibland. Och en del passar ju faktiskt. Svårt för hjärnan att fatta.
 
När jag kommit i ordning lite i nya lägenheten ska jag göra en större utrensning bland mina kläder. Jag önskar att det fanns nåt sätt att skänka vidare de kläder som faktiskt är i ok skick till nån som behöver dem. Jag blev alltid superglad när jag fick kläder av min kompis som också hade lite större storlek. Men jag känner ju knappt några överviktiga människor längre så jag har ingen i min krets som jag skulle kunna ge dem till. Jag får väl skänka till klädinsamling och hoppas att det finns storvuxna människor som behöver sånt också.