Sjukt billigt
Idag fick jag räkningen för sjukhusvistelsen. 80 kronor. Det är ingenting.
Fatta vad vi är privilegierade i Sverige som har det så. Men det beror ju på att vi alla betalar in till sjukvården via skatten. Nu ska jag inte på nåt sätt bli politisk, men maken jobbar för ett företag som har USA-kontor och när hans kollegor där berättar om hur den amerikanska sjukvården (inte) funkar blir man mörkrädd. Där måste man vara hyfsat rik eller ha ett jobb som erbjuder sjukförsäkring för att ens få ganska basic vård.
Visst, det finns brister inom sjukvården idag i Sverige och personalen har det ofta tufft eftersom det är underbenmannat och dåligt organiserat (igen, skattenedskärningar slår nånstans - och det är extra trist när det är inom skola, sjukvård och äldrevård). Stress och neddragningar påverkar så klart kvaliteten på vården.
Jag har tyvärr läst i vissa sociala forum att det finns idioter som tycker att GBP är nåt slags lyxkirurgi som var och en ska betala själv eftersom det är "ens eget fel" att man blivit så tjock. Jag kan inte ens bemöta det eftersom det är så dumt.
För det första så tror jag att det ganska ofta finns olika typer av ätstörningar (ja, det finns faktiskt andra än anorexi och bulimi) och ärftliga faktorer bakom att man blir så pass överviktig. Alla har inte anlag för det, så det är redan där genetiskt betingat. Sen är det en väldigt svår beteendeförändring. Den som missbrukar andra saker kan helt bryta med det som hen missbrukar (alkohol, cigg, droger, spelande osv) medan den som har svårt med mat måste lära sig att hantera det för att kunna leva vidare. Man måste varje dag och varje timme klara av att förhålla sig till mat och ätande.
Men det är vädligt svårt för folk som inte själva har den sortens problem att förstå att det kan vara så eftersom de själva lyckades gå ner sina fem trivselkilon genom att "rycka upp sig" och inte har det förhållandet till mat.
För det andra får man inte göra en GBP om man inte kan visa att man gjort seriösa försökt att gå ner i vikt flera gånger förut, har hälsoskäl (antingen redan har något hälsorelaterat problem eller är i riskzonen för att få) och är psykiskt redo för att göra förändringar i sitt liv. Så det är inte direkt som nåt man bara knallar in på sjukan och beställer.
För det tredje är en massa saker som påverkar ens hälsa "självförvållat" (varför åker du skidor, du kan bryta ett ben? Varför skaffar du barn, förlossningsvården är jättedyr och det sliter på din kropp att vara gravid? Varför åker du bil, du kan bli skadad i en olycka? Varför bor du i en storstad där du kan andas in avgaser? Varför stressar du på jobbet, det är inte bra för din kropp?).
För det fjärde är det en samhällsekonomisk vinst om färre drabbas av överviktsrelaterade sjukdomar eller kan bli av med dem, bli friskare eller hålla sig kvar längre på arbetsmarknaden.
Fatta vad vi är privilegierade i Sverige som har det så. Men det beror ju på att vi alla betalar in till sjukvården via skatten. Nu ska jag inte på nåt sätt bli politisk, men maken jobbar för ett företag som har USA-kontor och när hans kollegor där berättar om hur den amerikanska sjukvården (inte) funkar blir man mörkrädd. Där måste man vara hyfsat rik eller ha ett jobb som erbjuder sjukförsäkring för att ens få ganska basic vård.
Visst, det finns brister inom sjukvården idag i Sverige och personalen har det ofta tufft eftersom det är underbenmannat och dåligt organiserat (igen, skattenedskärningar slår nånstans - och det är extra trist när det är inom skola, sjukvård och äldrevård). Stress och neddragningar påverkar så klart kvaliteten på vården.
Jag har tyvärr läst i vissa sociala forum att det finns idioter som tycker att GBP är nåt slags lyxkirurgi som var och en ska betala själv eftersom det är "ens eget fel" att man blivit så tjock. Jag kan inte ens bemöta det eftersom det är så dumt.
För det första så tror jag att det ganska ofta finns olika typer av ätstörningar (ja, det finns faktiskt andra än anorexi och bulimi) och ärftliga faktorer bakom att man blir så pass överviktig. Alla har inte anlag för det, så det är redan där genetiskt betingat. Sen är det en väldigt svår beteendeförändring. Den som missbrukar andra saker kan helt bryta med det som hen missbrukar (alkohol, cigg, droger, spelande osv) medan den som har svårt med mat måste lära sig att hantera det för att kunna leva vidare. Man måste varje dag och varje timme klara av att förhålla sig till mat och ätande.
Men det är vädligt svårt för folk som inte själva har den sortens problem att förstå att det kan vara så eftersom de själva lyckades gå ner sina fem trivselkilon genom att "rycka upp sig" och inte har det förhållandet till mat.
För det andra får man inte göra en GBP om man inte kan visa att man gjort seriösa försökt att gå ner i vikt flera gånger förut, har hälsoskäl (antingen redan har något hälsorelaterat problem eller är i riskzonen för att få) och är psykiskt redo för att göra förändringar i sitt liv. Så det är inte direkt som nåt man bara knallar in på sjukan och beställer.
För det tredje är en massa saker som påverkar ens hälsa "självförvållat" (varför åker du skidor, du kan bryta ett ben? Varför skaffar du barn, förlossningsvården är jättedyr och det sliter på din kropp att vara gravid? Varför åker du bil, du kan bli skadad i en olycka? Varför bor du i en storstad där du kan andas in avgaser? Varför stressar du på jobbet, det är inte bra för din kropp?).
För det fjärde är det en samhällsekonomisk vinst om färre drabbas av överviktsrelaterade sjukdomar eller kan bli av med dem, bli friskare eller hålla sig kvar längre på arbetsmarknaden.
För det femte - tyck inte så jävla mycket om andras liv innan du vet nåt.