Good enough
När jag var och tränade nu i veckan så passade jag på att väga mig på deras proffsvåg (sån som mäter fettprocent osv) och då hade jag faktiskt gått ner lite. Men det som verkligen gjorde mig glad var att när jag kom hem så jämförde jag med mina resultat från mina gamla "kvitton" från vägningarna, och även om jag väger typ kanske två kilo mer än jag gjorde som minst då så är min fettprocent mindre och min muskelmassa större. BMI är lägre och "fat to lose"-siffran är lägre. Fattar inte riktigt hur det gått till, men det är ju bra. Det känns ändå som faktiskt möjligt att gå ner till den föreslagna vikten. Det är rätt många kilon ändå, men förut var det ju ännu fler.
Förut har jag alltid gått upp det mesta jag gått ner + lite till. Nu har jag ändå hållit samma vikt (nåja, jag har väl gått upp och ner 2-3 kilo runt den här vikten) i ett år eller nästan två.
Hur som helst gör det mig lite pepp igen. Och mer övertygad om att GI, LCHF och allt det där inte är min grej. Det blir inte bra. Nu känns det mer som det ska igen. Även om jag inte är lika mätt som när jag åt mer fett. Tuff skit, men det har ju alltid varit ett problem - att jag vill vara riktigt jäkla mätt, och ska man äta runt 1300 kalorier om dagen för att gå ner i vikt så funkar det inte med feta mejeriprodukter för min del.
Jag är väl helt omodern och ute då, men för mig (för att gå ner i vikt) krävs det att skära ner på fett, socker och kolhydrater (men ändå äta mer än både för LCHF och GI) samt träna. Då går jag ner. Det är faktiskt det jag måste göra så jag kan inte instämma i hyllningskören kring "njutningsbantandet".
Visst, jag kan absolut säga att jag inte var hungrig knappt en enda gång under tiden vi åt enligt GI/LCHF ("rivstartsveckorna" är ju typ LCHF eftersom det inte är några kolhydrater alls nästan, däremot är väl fettnivån lite lägre) och att allt vi lagade var smarrigt. Men det är nånting som inte funkar. Magen pajar, jag mår jättedåligt och går alltså inte heller ner i vikt som jag borde. Så det är bara att gilla läget och äta ungefär som jag lärt mig förut. Den klassiska gamla fettskrämda modellen alltså. Men jag äter ändå mindre kolhydrater nu, men det är mest för att jag inte är lika sugen på det. Å andra sidan känns det som om jag som alltid gillat grönsaker fått svårt att äta för mycket sånt också. Jag vill mest äta proteinet märker jag. Så min "smak" har väl ändrats. Verkar som om jag blivit motsatsen till vego alltså. Jag är bara sugen på saker från djur - kött, ägg, ost. Och jag har skippat de flesta light-produkterna. Det känns bara som att jag hellre avstår eller äter the real thing. Men jag tänker inte börja dricka fetmjölk eller vanlig läsk. Det känns onödigt. Jag kan dricka en light cola nån gång ute när jag fikar eller äter middag, men jag köper inte hem det eller dricker det annars. Vatten funkar lika bra. Så det är i alla fall en sak som ändrats.
Får väl se hur det hela utvecklas framöver. Träna tänker jag är prio ett. Hålla koll på socker och fett är prio två. Resten handlar mest om att äta lagad mat på regelbundna tider och äta vettiga portioner. De sakerna räcker för mig just nu.
Förut har jag alltid gått upp det mesta jag gått ner + lite till. Nu har jag ändå hållit samma vikt (nåja, jag har väl gått upp och ner 2-3 kilo runt den här vikten) i ett år eller nästan två.
Hur som helst gör det mig lite pepp igen. Och mer övertygad om att GI, LCHF och allt det där inte är min grej. Det blir inte bra. Nu känns det mer som det ska igen. Även om jag inte är lika mätt som när jag åt mer fett. Tuff skit, men det har ju alltid varit ett problem - att jag vill vara riktigt jäkla mätt, och ska man äta runt 1300 kalorier om dagen för att gå ner i vikt så funkar det inte med feta mejeriprodukter för min del.
Jag är väl helt omodern och ute då, men för mig (för att gå ner i vikt) krävs det att skära ner på fett, socker och kolhydrater (men ändå äta mer än både för LCHF och GI) samt träna. Då går jag ner. Det är faktiskt det jag måste göra så jag kan inte instämma i hyllningskören kring "njutningsbantandet".
Visst, jag kan absolut säga att jag inte var hungrig knappt en enda gång under tiden vi åt enligt GI/LCHF ("rivstartsveckorna" är ju typ LCHF eftersom det inte är några kolhydrater alls nästan, däremot är väl fettnivån lite lägre) och att allt vi lagade var smarrigt. Men det är nånting som inte funkar. Magen pajar, jag mår jättedåligt och går alltså inte heller ner i vikt som jag borde. Så det är bara att gilla läget och äta ungefär som jag lärt mig förut. Den klassiska gamla fettskrämda modellen alltså. Men jag äter ändå mindre kolhydrater nu, men det är mest för att jag inte är lika sugen på det. Å andra sidan känns det som om jag som alltid gillat grönsaker fått svårt att äta för mycket sånt också. Jag vill mest äta proteinet märker jag. Så min "smak" har väl ändrats. Verkar som om jag blivit motsatsen till vego alltså. Jag är bara sugen på saker från djur - kött, ägg, ost. Och jag har skippat de flesta light-produkterna. Det känns bara som att jag hellre avstår eller äter the real thing. Men jag tänker inte börja dricka fetmjölk eller vanlig läsk. Det känns onödigt. Jag kan dricka en light cola nån gång ute när jag fikar eller äter middag, men jag köper inte hem det eller dricker det annars. Vatten funkar lika bra. Så det är i alla fall en sak som ändrats.
Får väl se hur det hela utvecklas framöver. Träna tänker jag är prio ett. Hålla koll på socker och fett är prio två. Resten handlar mest om att äta lagad mat på regelbundna tider och äta vettiga portioner. De sakerna räcker för mig just nu.