Känns som jag skrivit det här förut. Ett par gånger.
Hej igen. Ett och ett halvt år och tio kilo senare. Tänk vad kul om det hade varit tio minus. Men så kul är det nu inte. Det vore förstås mindre deprimerande att bara starta en helt ny blogg (om man nu ska göra den här grejen en gång till...) för att undvika det psykologiska lågvattenmärket att ständigt påminnas om sina tidigare misslyckanden. Men jag är inte riktigt som andra. Jag tycker tvärtom att det finns en poäng med att påminnas om hur jävla svårt det här är för mig (men att det faktiskt går om man orkar hänga i).
Sen sist har väldigt lite energi ägnats åt träning och kost (eller det sistnämnda är inte sant, mycket energi har ägnats åt det på olika sätt) och mycket energi har gått åt till att överleva dagen. Men nu ska vi inte älta om det. Det finns en helt annan blogg för det.
Jag gissar att jag inte kommer att skriva jättemycket här. Det beror lite på. Jag brukar ju närma mig det mesta i livet genom att skriva om det, men jag tänkte kanske prioritera själva genomförandet den här gången och se om det blir nån ork kvar till skrivande om det hela.
Jag tänkte mig alltså använda mig av en sån här omdern viktminiskningsmetod som går ut på att man rör på sig mer och minskar sitt intag av kalorier. Det känns direkt rebelliskt. De flesta i min bekantskapskrets som satsat på det här med viktnedgång har valt en av följande metoder: magsäcksoperation eller LCHF. Men inget av det är aktuellt för mig, så behöver jag inte orda mer om det och på vilka sätt det är fördelar och nackdelar som metod eller hur det har lyckats för dem. Av olika anledningar kommer det den här gången att vara en massa faktorer som gör det än svårare för mig att orka röra på mig så mycket som vore lämpligt och även att orka hålla tågan uppe på samma sätt som jag kanske gjorde förut när jag satte den sidan till. Men eftersom mitt liv och min tillvaro numer har väldigt lite jämförelsepunkter med andras så är det inte ens nån idé att försöka förhålla mig till hur andra löst sina problem eller vad de använt för metoder eller hur de lyckats med det. Det är inte applicerbart på mig. Jag har därför väldigt modesta viktminskningsambitioner och en tidsplan som sträcker sig ett halvår framåt ungefär. Sen får jag utvärdera hur nära eller långt ifrån målet jag är. Efter det får jag kanske fundera på att väga en sorts risker mot en annan, och omvärdera mitt beslut att än en gång försöka ändra mönster och vanor, framför att tvinga kroppen att gå ner i vikt genom nån typ av ingrepp.
Har inte heller riktigt bestämt mig för om jag ska inordna mig i nån sekts program eller om jag ska sköta detta på egen hand. Jag skulle sannerligen behöva lite coaching, pepp och avstämning. Samtidigt bär det mig emot att höra saker jag redan vet i nåt slags gruppsammanhang där jag förmodligen har så märkliga omständigheter att jag varken kan känna igen mig i nån annan eller dela deras fokus. Vilket för min del troligen blir mer stjälpa än hjälpa. Får se om jag kan hitta någon mer personlig kontakt som kan ge mig de delar jag är mest intresserad av - mer beteendefokuserat än inriktat på näringslära och träning.
Allt det här kommer att kräva en enorm viljekraft. Blir lite trött bara av att tänka på det. Men nu har jag en plan i alla fall. Steg 1, Steg 2, Steg 3. Plan A, plan B, plan C.
Idag invägning (eftersom jag numer är grymt senil vet jag inte ens vilken vikt jag slutade på förra gången så det får bli från punkt noll denna gång). Lite av en chock. Men så har jag ägnat den senaste veckan åt dekadens och semesterätande (iofs mer alkoholkalorier än glass och fika).
I morgon är det dags för att gå till träningslokalen. Bara promenaden dit är lite av en prövning, så vi får väl se hur det går med resten. Även en bergsbestigning börjar på plan mark, så nu är det bara resten kvar.
Sen sist har väldigt lite energi ägnats åt träning och kost (eller det sistnämnda är inte sant, mycket energi har ägnats åt det på olika sätt) och mycket energi har gått åt till att överleva dagen. Men nu ska vi inte älta om det. Det finns en helt annan blogg för det.
Jag gissar att jag inte kommer att skriva jättemycket här. Det beror lite på. Jag brukar ju närma mig det mesta i livet genom att skriva om det, men jag tänkte kanske prioritera själva genomförandet den här gången och se om det blir nån ork kvar till skrivande om det hela.
Jag tänkte mig alltså använda mig av en sån här omdern viktminiskningsmetod som går ut på att man rör på sig mer och minskar sitt intag av kalorier. Det känns direkt rebelliskt. De flesta i min bekantskapskrets som satsat på det här med viktnedgång har valt en av följande metoder: magsäcksoperation eller LCHF. Men inget av det är aktuellt för mig, så behöver jag inte orda mer om det och på vilka sätt det är fördelar och nackdelar som metod eller hur det har lyckats för dem. Av olika anledningar kommer det den här gången att vara en massa faktorer som gör det än svårare för mig att orka röra på mig så mycket som vore lämpligt och även att orka hålla tågan uppe på samma sätt som jag kanske gjorde förut när jag satte den sidan till. Men eftersom mitt liv och min tillvaro numer har väldigt lite jämförelsepunkter med andras så är det inte ens nån idé att försöka förhålla mig till hur andra löst sina problem eller vad de använt för metoder eller hur de lyckats med det. Det är inte applicerbart på mig. Jag har därför väldigt modesta viktminskningsambitioner och en tidsplan som sträcker sig ett halvår framåt ungefär. Sen får jag utvärdera hur nära eller långt ifrån målet jag är. Efter det får jag kanske fundera på att väga en sorts risker mot en annan, och omvärdera mitt beslut att än en gång försöka ändra mönster och vanor, framför att tvinga kroppen att gå ner i vikt genom nån typ av ingrepp.
Har inte heller riktigt bestämt mig för om jag ska inordna mig i nån sekts program eller om jag ska sköta detta på egen hand. Jag skulle sannerligen behöva lite coaching, pepp och avstämning. Samtidigt bär det mig emot att höra saker jag redan vet i nåt slags gruppsammanhang där jag förmodligen har så märkliga omständigheter att jag varken kan känna igen mig i nån annan eller dela deras fokus. Vilket för min del troligen blir mer stjälpa än hjälpa. Får se om jag kan hitta någon mer personlig kontakt som kan ge mig de delar jag är mest intresserad av - mer beteendefokuserat än inriktat på näringslära och träning.
Allt det här kommer att kräva en enorm viljekraft. Blir lite trött bara av att tänka på det. Men nu har jag en plan i alla fall. Steg 1, Steg 2, Steg 3. Plan A, plan B, plan C.
Idag invägning (eftersom jag numer är grymt senil vet jag inte ens vilken vikt jag slutade på förra gången så det får bli från punkt noll denna gång). Lite av en chock. Men så har jag ägnat den senaste veckan åt dekadens och semesterätande (iofs mer alkoholkalorier än glass och fika).
I morgon är det dags för att gå till träningslokalen. Bara promenaden dit är lite av en prövning, så vi får väl se hur det går med resten. Även en bergsbestigning börjar på plan mark, så nu är det bara resten kvar.